Trots att solen lyst in hela dagen och värmen är på så är det smärtsamt kallt i köket. Jag lagade snabbmiddag bara för att slippa vara därinne och jag undrar om mina påskliljor på köksbordet ens kommer slå ut i den här vargavinterkylan? Jag tror det vilar en förbannelse över köket. Kanske skulle ta hit en excorsist? Jag lovar att jag inte ens behöver ett kylskåp, mjölken kan stå framme i timmar och fortfarande vara iskall. Man blir förbannad…. 250.000 kr investerat i ny fasad och tilläggsisolering och mitt kök är fortfarande som en tripp till sibiriska tundran.

Snoddas

Snålheten bedrar visheten och nu är det bara att konstatera att jag måste köpa nya hörlurar. Tejpen som under de senaste halvåret hållit ihop dem pallade inte med längre och jag har fått trä en gummisnodd över hörlurarna och hela mitt huvud för att de inte ska falla av. Gissa om det ser riktigt klokt ut?  Om någon såg mig med snodden runt huvudet ….mentalsjukhus nästa?  Vill inte ens tänka på det.

Killen som köpt mitt digitalpiano var här och hämtade det tidigare idag och han stirrade hela tiden på tryckmärket i min panna där gummisnodden suttit. Jag brydde mig inte om att försöka förklara, antingen skulle jag bli utskrattad eller också skulle han inte trott mig.

Här ska vi inte ha nån dans!

Dottern ska på dansuppvisning i påsk och jag var mycket upplivad av att få gå och se vad hon lärt sig.  Dottern meddelade bestämt att jag inte fick komma eftersom förra gången blev jag så stolt och rörd att jag satt och grät och skämde ut mig inför hela danstruppen och de andra föräldrarna. Påstod hon!

Det kanske stämmer i och för sig för jag började stortjuta inne på banken för några år sedan då det kom ett litet luciatåg med 5-10-åringar och sjöng med späda stämmor. Återigen utstirrad!
Kan inte hjälpa det…tårarna bara kommer och mascaran rinner i floder och jag snörvlar och snorar hejdlöst. Kanske därför ingen vill gå på bio med mig och se dramafilmer längre?