Just nu är det för många saker att göra samtidigt och därför vet jag inte i vilken ände jag ska börja? Det blir kortslutning helt enkelt. Ett simultansförmågans lågvattenmärke. Jag vet iten varför min förmåga att hålla många bollar i luften plötslgt har omintetgjorts och jag står som ett fån och glor och undrar om jag verkligen kan andas och blinka samtidigt? Som alltid i sådan kaotiska lägen börjar jag städa(och diska och tvätta).  Ni kanske minns vad jag berättade om att man undermedvetet sortar i sin fysiska tillvaro för att städa och ordna sin mentala tillvaro? I vilket fall…när jag tvättat klart och diskat kanske jag vet var jag ska börja med arbetsuppgifterna. Om inte, jag då har jag i alla fall rent och snyggt omkring mig där jag sitter och våndas.

I övrigt är det lite av en lyckodag: saker och ting verkar flyta på rätt bra runtomkring mig, folk gör det de ska, överenskommelser genomförs, beslut fattas, händer skakas, avtal knyts, ansökningar går igenom, papper stämplas med ”Ja!” på olika håll och kan jag bara släppa min egen mentala blockad så kommer tillvaron kännas nästintill perfekt.

Att solen lyser på den lilla gula stugan och att jag fått en lång skön promenad med Maya gör också sitt till.

Uppdatering: Helt surrealistiskt är att det är 11.9 grader varmt och glesa stora snöflingor faller utanför.

Uppdatering igen: Fel det är hagel!  Och där försvann solen.