Jag tänker tillbaka på allt häcklande jag fått utstå från syrran med anledning av att jag fotograferar fåglar. Som John Malcovic uttrycke det i Burn After Reading (Osbourne Cox hette hans karaktär) ”A world of shit is coming your way!”.
Lägg där till allt jag fått utstå, från henne, i form av nörd-stämpleri för att jag “håller på med datorer och sånt”. Vi snackar åratal av häcklande, spydigheter och sarkasm.
Men jag har tagit det med ro. Hyfsat i alla fall.
Jag vet att hämnd serveras bäst iskall och finns det något jag har tålamod med så är det just hämnd. Det kan gå ett decennie utan att jag agerar, men plötsligt en dag kommer det där gyllene tillfället. Plötsligt kliver den där personen, ovetandes och i tron om att saken är utagerad, rakt in i pricken från mitt lasersikte och då….triumf!
En annan sak med tålamod och hämnd är att de här sakerna har en tendens att lösa sig själva utan att man ens behöver anstränga sig. Kalla det ödet, karma eller Guds vilja men nog ligger det någonting i bibelcitatet:
”Do not take revenge, my friends, but leave room God’s wrath, for it is written: ’It is mine to avenge; I will repay’ says the Lord”
- Romans 12:19
Vad nu då? Har detta blivit en frireligiös blogg nu också, kanske ni tänker. Räckte det inte med det kvasipolitiska utspelet i förra inlägget? Är det dags att ta bort den här bloggen från bokmärkeslistan?
Lugn, det finns en poäng med att jag drog upp citatet: jag som aldrig haft anledning att tro på nåt sånt tidigare, har idag fått en uppenbarelse. En… ja i det närmaste religös och förlösande upplevelse.
Som jag väntat på denna stund.
Om jag legat någonstans bland de topp fem nördigaste procenten i Europa så kan jag härmed meddela att vi har en ny vinnare. Inte ens om jag fotograferar varenda småfågel och samlar varenda frimärke i hela världen kommer jag ens i närheten av det nörderi som syrran nu försatt sig i. Slår man upp ”nörd” på Wikipedia kommer man hitta en bild på syrran där.
Jag trodde inte det fanns något värre än frimärkssamlande fågelskådare som sätter skalbaggar på nålar i inglasade lådor. Lägre än så i nördträsket trodde jag inte att man kunde sjunka.
Till nyss.
Insikt. Ljuv ljuv insikt!
Man kan sjunka betydligt djupare.
Man kan råka bli antagen på ta en 7,5 poängs högskolekurs, som man inte fattade hela innebörden av och sökte till bara för ”att komma upp i heltid och kunna söka studielån”. Det kan vid närmare inspektion och lite grävande visa sig att det man ansökt och kommit in på är inte alls en kurs i psykologisk historia utan en kurs i….fossil!
Jag upprepar: FOSSIL! HA!
I tio veckor ska hon vända på stenar, ligga med förstoringglas och glo på klipphällar och borsta avtryck av kvastfeningar med en liten (och förmodligen skittöntig) borste. Tusenfotingar, urtidsinsekter och annan ”stenad” bråte. Haha! Stenad…ni fattar va?
Exkursion till Gotland. Hyllmeter av akademiska teckningar av läbbiga och utdöda kryp. Sönderskavda knän. Stekande sol och hällande regn på fältstudierna. Mikroskop och labbrock och skämt som bara andra fossil-studerande fattar. Såna skämt som gör att alla på festen slutar prata med en.
Hämnd behövs sällan. Tålamod.
Allt gott kommer till den som väntar.
Så om jag verkar smått religiös efter den här dagen så vet ni varför.
Nu ska jag gå ut och garva ihjäl mig en stund.
Fridens!Sachiko
























Senaste kommentarerna