Min vana trogen blir det antika kaffekoppar så här på morgonkvisten, igen. Det är dags att visa det tredje loppisfyndet jag gjorde i veckan. Tre underbara små skira koppar i tunt tunt porslin med gulddekor och fina matchande fat.  De här kopparna rymmer ungefär en dubbel espresso så det blir några påfyllningar innan jag fått i mig det koffein jag behöver för att kickstarta dagen.

Tyvärr fanns det bara tre koppar av denna modell på loppisen, jag hade gärna velat ha fler i olika färger. Vårgrönt och rosa hade varit fint. Om jag flyttar till stugan jag tittade på igår så kommer det finnas gott om utrymme för ett rejält vitrinskåp att ha alla koppar i. Gudarna ska vet att skåpet är överfullt nu. Jag har fortfarande inte hört något om hur det blir med torpet än och det lär nog dröja innan jag hör något.  Ivrig som jag är vill jag veta nu, men jag får ge mig till tåls helt enkelt.  Något, som de flesta vet vid det här laget, att jag verkligen är usel på.

Skönt med fredag! Dottern kommer med tåget i eftermiddag och imorgon är det städdag i hooden och sommarvattnet ska dras igång.  Inga fler vattendunkar att släpa på! Ja, om nu den avgrävda vattenledningen blivit fixad. Det utlovades att det skulle göras och jag har glömt kolla om någon varit här och fixat det medan jag varit borta i veckan.  Jag får gå ut och kolla det senare, för det kan mycket väl ha gjorts.

Inatt blev jag klar med fas 2 av en av kurserna och jag drar en suck av lättnad. Det här är den hittills tråkigaste och mest långsökta kursen och den har känt totalt meningslös redan från början.  Det har gått ut på att jag skulle starta en blogg, sedan blogga om Facebook, sedan Facebooka om Twitter och i nästa steg ska jag twittra om att blogga. Ja, ni hör ju själva.  Vad detta har med webbdesign och programmering att göra är något jag frågar mig själv varje dag. Det känns nästan som att man lagt in det här bara för att fylla ut programmets sista veckor och hålla oss elever sysselsatta.  Ja, som ett fas 3-projekt faktiskt.

Katten har för övrigt slagit rot i min strumplåda och vägrar flytta på sig.  Jag försökte lyfta bort henne förut men det blev ett sprakande virrvarr av tänder och klor, så jag får antingen gå barfota eller använda strumporna jag hade igår.  Det är helt uppenbart inte jag som är alfahonan och bossen i det här huset. Mer och mer börjar jag inse att det egentligen är jag som är husdjuret.

Så tidigt imorse (efter en vild jakt på kaffefilter) var det dags att ta tag i jobb och plugg igen och när jag fällde upp persiennen fick jag en välbekant utsikt. Precis samma som jag hade i mitt sovrum/arbetsrum tills för några veckor sedan.  Kändes som deja vu. Märkligt men ända trivsamt.

]]> Jag somnade till Återstoden av dagen, i soffan, med en katt vid huvudet och en vid fötterna. När jag vaknade till upptäckte jag att en tredje katt låg inbäddad bland kuddarna. Yrvaken och sömndrucken gick jag och lade mig ”på riktigt” och strax därpå kom alla katterna och skulle hitta en plats precis intill. Här uppstod något av en viljornas kamp, en tyst kamp med lysande stirrade gröna ögon, där stackars Acke snabbt gav upp och hittade någon annanstans att sova. Han är så skygg, den lille sötisen.  Stella, som trots namnet är en han, är dock en stadig kille (Jonna påstår att det är kraftig benstomme) som inte viker en tum och knappast låter sig skrämmas av en liten löjlig tjej som Nadja, bredde ut sig helt skamlöst och jag somnade om till ljudet av spinnande.
I stereo.

Så tidigt imorse (efter en vild jakt på kaffefilter) var det dags att ta tag i jobb och plugg igen och när jag fällde upp persiennen fick jag en välbekant utsikt. Precis samma som jag hade i mitt sovrum/arbetsrum tills för några veckor sedan.  Kändes som deja vu. Märkligt men ända trivsamt.

”>

Nya ställen brukar kännas lite olustiga, särskilt första natten, och särskilt när det inte är mina grejer men jag sov tungt och somnade ju utan problem.
Kanske är det för att jag är van vid ljuden i just de här kvarteren, eller också för att jag tycker det känns tryggt med varma mjuka och gosiga katter runtom?

Men nu när ljuset är tillbaka så har visst kissarna glömt nattens mys och verkar betrakta det som ett penibelt one night stand där ingen låtsas om vad som hände. De går i cirklar kring varandra igen. Deras egen variant av Walk of Shame.
Skulle jag påpeka att de faktiskt spann bredvid varandra inatt skull de förneka det intill döden.

Inatt, vid sista kvällskissen, så gjorde vi en ovanligt trevlig och söt bekantskap i parken.  Han sa inte så mycket men jag är ganska övertygad om att han heter Pigge och är en smula närsynt. Det var inte förrän han knallade in i Pandas bakben som han insåg att han inte var ensam i parken. Panda studsade en halvmeter och jag fick hicka av skrattattacken.

Vid vår morgonpromenad fick jag äntligen veta vad jänkarna menar med uttrycket ”get your ducks in a row”.

Och jag hann knäppa en bild av ett intressant möte, imorse, innan katastrofen var ett faktum.

Åh vad underbart! Fick ett nytt recept på sömntabletter och jag somnade vid midatt och sov till halv åtta. Är så glad! Det har vart kämpiga nätter på sistone…som började när dotterns skola började strula.  Tack och lov att det finns piller som knocka en elefant.

Ska åka och handa hundmat och oxöron idag, för imorgon är ju som sagt Den Stora Dagen. Jag blev spådd för ett par dagar sedan och fick meddelandet: ”En ängel kommer att komma till dig i form av att barn eller ett djur”.  Jo tack, jag vet till och med namnet på ängeln; Panda.

Ni får stå ut med att jag kommer vara jobbig och tjata massor om vovve under ett tag framöver. Jag kan inte hjälpa det, jag är så glad och förväntansfull över att få en ny bästis och någon att rå om.  Gudarna ska veta att katten ignorerar mig hela tiden, till förmån för sömn och bus. Känns lite som jag bara är en betjänt som ska byta i lådan och ställa fram maten. Kort sagt, det känns som att vara gift. Haha!

Nu är jag urless på att dricka vatten och springa på toa men det är ju bara en vecka det gäller.

Är jättetrött och orkar inte skriva mer idag men jag ville ändå lägga upp en kanonbra bild som jag glömde i förra inlägget. Den får mig att skratta i alla fall.

Gårdagen bjöd på å ena sidan kvavt väder så svetten rann längs ryggen och å andra sidan blev det storm med regn som skulle göra vilken vattenskärmaskin som helst avundsjuk.  Dottern och hennes kompis hade beslutat att ta en promenad och var en bra bit bort när regnet kom. Jag och syrran kastade oss i bilen för att leta rätt på barnen och hittade dem som två dränkta katter i en skogsdunge. Den tänkta grillningen fick utgår från kvällens program och jag gjorde hemmagjorda hamburgare med klyftpotatis, tzatziki och sallad. Syrran och jag delade en flaska vin och efter middagen var vi så himla trötta att vi slängde oss på min säng och kollade de två senaste avsnitten av Greys Anatomy. Mot alla odds så somnade barnen innan klockan elva och det måste vara nåt nytt rekord. Vaknade vid halv sex imorse av att tjejerna fnissade och babblade innne i dotterns rum. Jag tänkte ett det kunde inte vara möjligt, de två är nämligen helt omöjliga att få upp på morgonen normalt sett, och jag måste ha drömt. Försökte somna om. En minut senare hördes ett hysteriskt skratt igen och det är bara att inse att småflickor är onda.  Till råga på allt fick syrrans katt, Skorpan, (som också är här på besök) för sig att det var en utmärkt idé att sätta sig på fönsterbrädet och göra ett knarrande ljud så fort en fågel flög förbi. Jag jagade ner henne från fönstret och gick tillbaka till sängen.  Skorpan, vars dygnsrytm är helt osynkroniserad med resten av världen, blev på lekhumör och  gjorde burn-outs i varje rum på övervåningen så att mattorna flög.  I tvåhundra kilometer i timmen for hon tvärs över min säng, och mig, slirade in i gästrummet, kom tillbaka i samma halsbrytande fart och fortsatte ut i hallen. Och så höll det på. Jag gav upp alla försök att sova och gick ner och gjorde kaffe. Där hade tjejerna precis gjort frukost på egen hand vilket resulterat i köket ser ut som en katastrofzon. En perfekt början på dagen. Världen är ond.

Du glömmer väl inte tävligen?  Eftersom den bara finns här på Sachikoblog är chansen väldigt stor att just DU vinner en iPod eller ett Presentkort på Åhléns. Om du missade tävligen, kolla inlägget den 6:e maj!