Så där ja, nu har man suttit och tjutit hos läkaren och sen hos Arbetsförmedlingen. Tror arbetsförmedlaren fick en smärre chock men jag fick åtminstone löfte om att hon ska försöka hjälpa mig med en del praktiska saker kring ersättningen som strular (igen, är det tionde gången?). Det är jag väldigt tacksam för.
Är så uppgiven kring hela systemet och allt strul att jag ständigt känner att tårarna är på väg.  Jag som aldrig brukar lipa för sådana saker.Inte sedan 2007 åtminstone.

En galen indier attackerade mig i hissen på Arbetsförmedlingen och började fråga ut mig om var jag skulle? Jag svarade att det hade jag inte lust att prata med honom om eftersom jag inte känner honom. Han blev skitarg och jag började nästan gråta igen.

Tror att det hela bottnar i att jag är överkänslig eftersom rättegång nummer två på är på G. Den andra pedofilen ska åtalas och åklagaren ringde mig och meddela detta för ett tag sedan.
Har varit på helspänn sedan dess, spänningshuvudvärken är tillbaka och jag är mer labil än en aktiv vulkan.

Gick ner på stan för att uträtta en massa andra trista men nödvändiga ärenden och kände inte för att fotografera något alls. Kanske för att det var jobbigt att folk stirrade på mina rödgråtna ögon. Ville bara få allt ur världen och sedan gå hem och låsa in mig.
Det som slog mig var att det var poliser överallt. Utanför banken, bilbioteket, inne på bibblan till och med, utanför arbetsförmedlingen osv. Har inte en aning om vad som hänt men har svårt att tro att det var en slump att jag sprang på snuten var jag än gick.

Gick på en nit när jag köpte Ballerinas Kladdkake-kakor. De smakade verkligen inte kladdkaka utan precis som vanliga ballerina-kex. Och det var jag inte det minsta sugen på.

Dessa kex har ingen likhet med kladdkaka....whatsoever