Vilken suverän dag det har varit. Vädret fick mig på topphumör och där jag gick längs Bråvikens strand med kameran och ryggsäcken så kändes det nästan som om jag vunnit på lotteri. Solen gassade och fick snön att gnistra och trots att det var 10 minusgrader så kändes det inte det minsta kallt.
Ute på isen satt några optimistiska män och pimplade och jag såg folk promenera på isen, längs strandkanten. Jag gjorde likadant, ända tills jag närmade mig ett rör där det strömmade ut varmare vatten och isen började bli lite väl tunn. Vid rörets mynning var det öppet vatten. Det knakade oroväckande och plötsligt hördes ett sånt där ”Tjiiiiiiionnnnnggg!” som hörs när en lååååång spricka uppstår. Gulp!
Jag backade tillbaka mycket mycket försiktigt.
Därefter blev det att klättra över stenar som låg under 50 cm snö. Bitvis gick snön ändå upp till låren och jag fastnade en gång och kom knappt loss. Fötterna hade åkte ner mellan två stora stenbumlingar som låg begravda under snötäcket.
Det hela var så knäppt att jag började gapskratta, för ju mer jag kämpade desto mer sjönk jag ner.
Lyckades till slut få upp ett ben och lägga knäet på stenen framför och hiva mig upp. Det var ca 200 meter av sådan förrädisk mark och det det tog evigheter innan jag tog mig till vägen.
Efter den pärsen var jag andfådd i minst en kvart.
Men lycklig!
Därefter åkte jag till Mekonomen och köpte ett nytt torkarblad och sen till Ingelsta Shopping där jag träffade Micke, började lipa, handlade lite förnödenheter och sen spenderade jag gott och väl tjugo minuter med att hacka loss all snö och is från bilen. Det var knappt 3 millimeter mellan däcken och packisen i hjulhusen. Undra på att det skrapade varje gång jag svängde.
Sachiko
Senaste kommentarerna