Gissa om livet leker och är gott att leva just nu. Trots regn och slask gav jag mig ut på stan och nu har festen verkligen börjat komma igång. Marknader, konserter, fester, uppträdanden och tivolin så långt man ser. Jag och syrran lyckades ta oss ner genom trängseln för att utföra två mycket viktiga uppdrag:
1. Köpa en lakritspolkagris åt syrran
2. Kolla Nils Sandström Band
Syrran var noga med att hennes polkagris inte fick smaka mint och efter visst letande hittade vi en som var perfekt.

Nere i Knäppingsborg skulle Nisse och bandet (Nissebandet? Hahahahahaa! Ha!) precis dra igång när vi kom så jag hann höra presentationen och introt. Jippi! Åh vad jag älskar jazz!
Syrran som inte direkt är den jazziga typen stod bredvid med tom blick och tittade längtansfullt ner i väskan där hennes polkagris låg och ropade ”Ät mig! Ät mig!”.
När vi gick hem till mig kändes det om om jag fått jazzben och jag ville dansa hela vägen hem. Syrran sa att hon stått ut med oväsendet bara för att hon visste att det gjore mig så glad. Gulligt!
Video från spelningen:
























Senaste kommentarerna