Men det var värt besväret.
Jag testar en ny stil för jag fick en del gilla på mina Instagram-bilder där jag  har mycket kontrast och lite förvrängda färger tillsammans med gryniga filter.
De här bilderna är dock tagna med systemkameran och inte med mobilen.  Säg gärna vad ni tycker om stilen på bilderna, färger, grynighet osv.

Jag åkte till mina favoritkvarter runt strömmen. Visserligen har man inte tänt belysningen i vattnet än men det är ändå ganska effektfullt.  Det var första gången jag använde 50 mm objektivet i stan på natten och bilderna blev rätt bra när jag använde största bländaren. Jag tycker dock att det ger lite väl mycket orber trots att jag testade olika filter.

Raggarbilarna belamrade hela rondellen utanför polishuset och släppte inte fram några andra bilar. En minibuss åkte med öppna bakdörrar och därinne stod två högtalare av samma storlek som ett par likkistor och ett helt gäng finniga respresentanter för svensk white trash satt och hinkade öl och släppte ut en långt spår av tomma burkar efter sig.  Jag var road men samtidigt inte. Jag ville ha snus. Jag ville komma framåt. Jag ville plåta.  En blå jänkare stod precis framför mig, på tvären över gatan. Föraren flinade hånfullt åt mig och vinkade men gjorde inge åtbörd att flytta på sin rosthög.  Jag rörde inte en min och bara glodde tillbaka på honom.
Han började kasta slängkyssar åt mig. Jag rörde inte en min.  Han vrålade något som förmodligen innebar att jag skulle exponera min överkropp. Jag rörde inte en min.  Hans polare vevade ner fönstren (jo för de var ett helt gäng tjockskallar inklämda i fordonet) och de började vinka och göra miner och ropa obsceniteter. Jag rörde inte en min och plockade lugnt fram kameran, skruvade på det stora objektivet och rikade det sedan mot dem. Det funkar varje gång.  Folk blir lite spaka när de får ett 250 mm objektiv i nyllet och jag vet inte vad det är de tror ska hända men oftast så ger sig folk iväg, ryggar undan eller vänder ner ansiktet. Raggarbilen brände däck och tog kurvan på två hjul.

Jag behövde inte ens ta en bild.

”>

”>

Vi var även på Bok-Galleriets barnteatern och på Bamse-eventet.  Detta Bamse-event bjöd på bland annat en massa konstgjorda träd med dunderhonungsburkar och en ihålig gren. Tanken var att man skulle sticka in handen i grenen (med risk för att folk tror att detta handlar om nåt helt annat) och känna efter vad som fanns därinne.  Jag var helt kallsvettig.
Jag visste inte att jag hade en sådan skräck för att sticka in handen i mörka hål. Men jag bestämde mig för att vara tapper, för Max skull och för att jag kände pressen att visa mig modig då ett halvdussin barn stod och tittade förväntansfullt på mig. Jag stack in handen med känslan av att jag inom kort skull bli enarmad.
Det fanns en sten därinne.  Vilken lättnad!
Vidare hamnade vi i kotteverkstaden och sen tog vi en sväng till marknaden där vi köpte godsaker och testade korv, grillade grönsaker och kött.  Medan vi mumsade på alla saker vi köpt så gick vi genom Strömsparken och tittade på änderna.

”>

”>

Timmarna rusade förbi och vi blev trötta på att knalla runt. Max vill inte åka hem till mamma och pappa riktigt än så vi gick upp till lägenheten och myste med katterna och lekte lite.

Till slut var det en liten kille som började klippa med ögonlocken och trots att han bestämt hävdade att han inte var trött så höll han på att somna stående.  Hehe!
Jag packade in oss i bilen och åkte mot Svärtinge. Max somnade som en stock och han sov även när jag bar in honom och lämnade över honom i mammas och pappas famn.
Inte lätt att vara ute på äventyr när man är bara tre år.

Ibland kan jag sakna att inte ha egna barn i den åldern.  Det känns som eoner sedan och det är ju så himla mysigt att kramas och hålla handen med en så liten.  Att lyssna på pladdret och alla frågorna, känna på den lena mjuka kinden,
Tur man får låna barn när längtan blir för stor. 

Om jag piggnar till ska jag eventuellt ge mig ut och kolla in en jazzkonsert lite senare (på Crescendo-scenen). Men nu är jag lite seg och ska nog slappa ett tag.
Det här har varit en riktigt riktigt bra dag!

I Norrköping rådde kaos inatt. Jag plåtade när blixtarna slog ner, hur megablixtn slog till och släckte hela stan och de omgivande områdena.  Den var helt ofattbart stor.  Ja, ni ser ju på bilderna nedan.
Det kändes skönt att vara på betryggande avstånd, för inga blixtar slog ner här ute i viken. Inte som jag såg i alla fall.
Inne i stan slog blixten ner i ett träd bara några kvarter från där jag bor och fick släckas av brandkåren och vattenmassorna steg till meterdjupa  sjöar på vägarna. Folk satt fast i sina bilar på flera ställen. Räddningstjänsten fick mer än 80 larm och kunde inte hjälpa alla utan fick prioritera de som var värst drabbade.

Ja, det har varit en minst sagt dramatisk natt. På många sätt.
Återigen får man en påminnelse om att mot vädrets makter har vi inte en chans att värja oss.

”>

Det började lite lätt...

”>

Det blev värre och värre och blixtrana större och kraftigare.

”>

Bravikens pappersbruk slockande för andra gången och sen kom...

...megablixten som släckte hela Norrköping. Blixten var så stor och ljus att trots polariseringsfilter så blev bilden utbränd.

Kulturkammarens (Norrköping) nya verksamhetsansvarige är en genomrutten människa som kör ett falskspel värre än en kobra.  Han fick ett vikariat då en kompis till mig var föräldraledig och eftersom han inte ville förlora jobbet vid vikarietets utgång så gjorde han en omorganisation där han tillsatte en chefstjänst som var högre än vikariatet  han hade och tillsatte sig själv (naturligtvis) på den posten.  Den personen som är föräldraledig har därmed blivit degraderad till en administratörstjänst och den som var administratör fick helt enkelt sparken.  Den administratören är en närstående till mig.

Jag har varit äcklad och upprörd över det här falskspel och uppenbara behov av att sko sig på andra och orsaka lidande hos andra bara för att rädda sitt eget ynkliga skinn. Ja, ynkliga skinn!

Men det tar inte slut där…

Idag fick jag beskedet att det uppdrag som Kulturkammaren gett mig, när det gäller att designa en affisch, helt plötsligt avbrutits och jag får ingen ersättning för nedlagt arbete. Detta trots att jag har flera mail från Kulturkammarens verksamhetschef om att jag har fått uppdraget och dessutom fått en deadline till 31/5 2011. Jag hade nästan gjort klar affischen.
Han valde att plötsligt ge uppdraget till någon annan och påstår att han blev överkörd av de ”andra”. Jo tjena, jag har hört alla de där bortförklaringarna och frånskyllningarna förrr och det är herr P:s universalmetod för att slippa ta skit för hans egna beslut.

Det är vida känt att han försöker göra sig av med alla anställda kvinnor i organisationen, vilket han snart lyckats med.
Män som hatar kvinnor, utspelar sig i verkligheten på Kulturkammaren – en enmans-realityshow.

*äcklad*

Lite  bilder….

Så nu är våren officiellt här och på SMHI säger d att det ska bli vinterväder och nattfrost igen. Nåja, vi har ju haft två veckors otippad högsommar så jag gnäller inte.
Än.

Är så förväntansfull över morgondagen att jag tänker gå och lägga mig nu så det blir morgon snabbt.
Ja jag menar allvar.

Lite bilder tagna på vägen hem.

Blev så förbannad att jag var tvungen att avreagera mig

Så var det dags igen…

Ja jag har lite ångest och en hel del underbyggd ilska i mig idag. Kanske för att jag vistats bland så mycket folk och känt mig stressad och irriterad, eller kanske är det andra faktorer. Som att pedofilen släpps ut redan nu ur fängelset och får avtjäna resten av straffet hemma.  Hurra för Sverige – pedofilernas och våldtäktsmännens paradis! Jag blir fan illamående.
Om någon känner sig manad att göra processen kort med aset så kommer  i alla fall jag inte stå i vägen.   Inte för att jag uppmuntrar till sådant, men skulle det inträffa så har de som gör det mitt fulla gillande.

Kul för alla boende i Ektorp att veta att nassepedofilen sitter och lurar och säkerligen spanar in deras små döttrar och funderar över hur han ska kunna lägga sina äckliga händer på dem. För det är väl ingen som tror en sekund på att ett år på kåken gjort en sån här sjuk människa frisk?

”[..] får lämna bostaden annat än på särskilda bestämda tider [...]”. Ja de tiderna villa jag gärna veta vilka de är och vart skitstöveln får vistas.

2 års fängelse blev knappt 1 år i realiteten.

Jag ska ta och sätta mig och meditera en timme för att lugna ner mig.

Men vissa trotsar vädret och tar en optimistisk cykeltur.  Vilket får mig att tänka på ”Sällskapsresan – Snowroller” och den österikiske läkaren som ropar ”Helga – ta upp mer gips ifrån källaren!”

Och kommunens bilar uppvisar en skog av torkarblad.

Och bakifrån ser de ut som pigga hundar med svansen rätt upp.