Som de flesta av er vet hade jag ju översvämning här i fem månader, mellan 21 juli och 29 december 2011stod det ca en meter vatten i källaren. Under den perioden fick jag dagligen pumpa ur källaren och leda bort vatten. Jag vet inte hur mycket tid och arbete jag lagt på den översvämningen?
Vid årsskiftet grävdes tomten så äntligen upp och diken gjordes som ledde bort vattnet. Sedan dess har jag levt i snart fem månader med mark som rämnar när man gå i närheten av dikena och man måste klättra över lerhögar för att komma till vedboden och jag kan inte köra ut moppen eller frakta andra saker över dikena eftersom det inte finns nåt annat är ett par brädor som enda gångbro. Sånt är rätt frustrerande eftersom vedboden och gäststugan är på andra sidan om dikena.
Det har varit jobbigt. Väldigt jobbigt till och med.
Idag upptäckte jag att översvämningen är tillbaka. Ca 2 decimeter vatten står i källaren och nivån stiger alltjämt.
Summa summarum: både diken och jordhögar plus översvämning.
Ibland känns det som om någon övre makt driver med mig. Det gör det faktiskt.
Jag vet inte vem som kommer sköta urpumpningen samt hålla koll på vattennivån flera gånger om dagen, jag vet bara att, så länge jag inte får ersättning för nedlagd tid och arbete, så kommer det i alla fall inte vara jag.
Jag tycker synd om fastighetsägaren som verkar ha fått fastigheten från helvetet på halsen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag är glad att jag bara hyr bostad numera.
Ack ja, men det blir inte bättre av att hänga upp sig över sådana saker och det hade ju kunnat vara värre. Det hade ju kunnat bli jordskred och gräshoppsinvasion också.
Man får vara glad åt det lilla.
Helvetes vad vatten det är överallt! Man skulle haft en amfibiebil för att åka och handla idag. Kom att tänka på den här låten av Robban Broberg när jag styrde mot Ingelsta.
Det sista som återstår i huset att fixa är källargolvena och det hade varit helt okej om det inte vore för att avloppet kajkat ur å det grövsta och det står en decimeter vatten på golvet. Efter 3.500 kr till rörmokare så kunde vi konstatera att det inte skett en slamsugning på väldigt länge och att det spelar ingen roll hur många rensband som går genom avloppen; vattnet kan inte rinna undan för det.
Jag ringde upp Tekniska verket i Finspång och de erkände att de visst ”glömt” bort att slamsuga hos mig på ett år och tre månader! Varför?! Varför händer detta mig? Och till råga på allt två dagar innan jag ska överlämna nycklarna?
Tekniska Verket lovade att det ska komma ut en kille imorgon klockan elva på förmiddagen och göra rent avloppet.
Nu börjar jag fatta varför det ständigt varit ett problem med köksavloppet det sista halvåret. De ska normalt sett komma var sjätte månad och göra rent.
Min lilla juristhjärna tänker i termer av ”culpaansvar” och ”skadestånd” men jag tänker inte ställa till bråk om de lyckas fixa felet imorgon. Däremot tänker jag inte betala mer än den vanliga taxan för slamsugning, så jag hoppas för deras egen skull att de inte tar ut någon jour-avgift.
Skruvat
På väg hem till Norrköping igen hände något helt oförklarligt. Jag hade på mig mina svarta favoritbyxor som jag kavlat upp benen en bit på och när jag skulle klia mig på smalbenet kände jag att någonting var inrullat i byxbenet. Med ena handen på ratten började jag veckla ut föremålet som visade sig vara en liten grön skruvmejsel …..som jag aldrig sett förut, i hela mitt liv. Jag äger definitivt ingen sådan. Vems är den och hur tusan hamnade den i mina brallor?
Jag kan konstatera att det är det mest intressanta som hänt innanför mina byxor under de senaste tio åren.
Om någon av mina läsare är medium eller liknande så får ni gärna höra av er för jag tror att jag har spöken i brallorna.
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
Senaste kommentarerna