Min resa genom Kina

Lördagskvällen slutade med att jag satt och drack mitt vin och pratade i telefon med Kelb i 4,5 timmar. På frågan om det var kallt uppe i Piteå svarade han ”Nä hä ä sjöna blida minus 28,4 grader!”. Man bara måste älska norrlänningar! De läsare som lagt till mig på Facebook (http://facebook.com/sachikoblog) känner redan till att Kelb och jag planerar en campingresa i sommar.  Vi har snackat om det ett tag nu och inatt blev vecka 25 spikad.  Det blir en resa upp i (och det här ska uttalas på norrländska med betoning på andra e-et) lapp-helvetet, eller för den som väljer att se glaset som halvtomt, mygg-helvetet. Den här resan kommer ha mycket fokus på natur, fiske, foto, lägereldar, matlagning och.. ja, naturligtvis myggmedel.  Vi blir borta en vecka och firar midsommar uppe i lapp-helvetet med bara älvarna, fjällen och femtio miljarder blodsugare. Så ser i alla fall planen ut så långt och sedan dog mitt mobilbatteri så vi blev avbrutna i planerandet.  Det är första gången vårt samtal dött av naturliga orsaker. Normalt sett brukar det vara telemarodören 3 som sätter stopp för min kommunikation med omvärlden. Faktum är att jag aldrig har avslutat ett samtal med Kelb med orden ”Hej då”, det är alltid ”Hallå? Hallå? Är du kvar? Fan…det bröts igen!”. Snart är min bindningstid slut. Just saying.

Något jag inte tagit med i planerna var att när läsarna och vännerna på Facebook såg att vi ska och campa så började folk anmäla sitt intresse för att följa med.  Jag vet inte riktigt hur det kommer sig att folk fick uppfattningen att det här ska bli Sällskapsresan 2012? Jag gillar er allihop och är väldigt smickrad att ni vill haka på, men jag tänker inte dela husbil och latrinbunke med er i en vecka, inte i lapphelvetet i alla fall.  Resan är lite av ett blogg/foto/video-projekt …ja en veckolång firmafest helt enkelt. Men misströsta ej, om intresset kvarstår så kan vi kanske planera en bloggcampingtripp på närmare håll vartefter, okej? Och med ”närmare håll” menar jag naturligtvis det som är närmare för mig.

Nu: baka ut degen som jäst ungefär en timme för länge och börjar krypa ut i vardagsrummet.

Japp, här kommer en videoblogg till. Det är material från Cypern som jag ännu inte har visat.  Vad kommer i paketet? Jo:

Vandring till Cyklopgrottan, med viss förvirring om vägen dit. Möte med en mycket trevlig katt, klättring samt ironiskt botaniserande.

Den som, i slutet av videon, fortfarande inte är kär i katten måste vara galen.

]]> Dagen efter bröllopet skulle vi checka ut från hotellet redan vid elva.  Eftersom planet skulle gå först vid halv nio på kvällen så misstänkte jag att det skulle bli en otroligt lång och seg dag av att bara gå runt runt. Venedig är inte så himla stort och efter ett par dagars promenerade har man sett det mesta.
Dagen blev dock bättre än förväntat och vi (syrran och jag) satt på olika caféer och restauranger och strosade runt i största allmänhet. På något sätt flög timmarna förbi trots att vi inte gjorde nåt särskilt.
På ett café drack vi den godaste caffe latten vi någonsin smakat. Efter första smutten satt vi bara och stirrade på varandra av häpnad.  Det blev liksom  livet före och efter Latten med stort L.
Hur man ska kunna gå tillbaka till svenskt kaffe efter det här är en gåta.

”>

Vädret blev väldigt behagligt den sista dagen. Den tryckande hettan släppte och lite moln seglade in så staden vilade i ett soldis. Det kan låta löjligt men 25 grader i soldis är en enorm skillnad från 28 grader och direktsol. Man behövde inte svettas och känna sig klibbig längre.  Vilken lättnad!

Syrran och jag bestämde oss för att testa all glass vi kunde hitta och eftersom det finns Gelaterior överallt så blev det obscena mängder glass. Vi hade en massa mynt att göra av med (eftersom de inte går att växla in på Forex) så vi köpte en kula här och en kula där.   Återigen, hur ska man kunna gå tillbaka till svensk glass efter att man ätit den italienska?
Vi testade bananglass (betyg: sådär), hasselnötsglass (mums), citronsorbet (god men för söt), melon (mums), pistage (underbar), fikon & valnöt (suveränt ljuvlig, den måste ni bara testa om ni får chansen)  med flera. Efter sjätte eller sjunde glassen gav vi upp och kände oss lätt illamående, men kul var det.  Och ja, glassen skiljer sig från butik till butik.  Det finns bra ställen och det finns mindre bra ställen.  Men det finns inga dåliga ställen.

”>

”>

Fyra nätter i Venedig är precis lagom för sedan känner man att man redan sett allt som finns att se och eftersom det inte finns någon strand så finns det inte så mycket mer att göra än att vandra runt, äta, shoppa och slappa på caféer.  Hade vi stannat en vecka hade jag nog blivit rastlös. Faktiskt.

Vilken tur att jag hade med mig 6 st minneskort för jag tog över 3000 bilder på hela resan.
Lovar att ni ska slippa se alla.  Haha!
Men några till kommer nog dyka upp i bloggen.

Gaudi byggde huset åt sin hustru, som ville ha en lyxvåning. Precis, han nöjde sig inte med att anskaffa en våning utan byggde ett helt hus.  En del män förstår sig bättre på kvinnor än andra. Rent designmässigt vet jag inte om jag tycker det är så snyggt.  Jag är nog mer för raka(re) linjer än grott-stuket.

Och vad har Kelb att säga om Casa Mìla?

Kan bara vara byggt av muterade förslavade Jättetermiter eller aliens, mycket möjligt att Antoni Gaudí själv var en utomjordling och att hans kvarlevor ligger i nåt valv i Area 51.

Det hade varit coolt att gå in och se taket, för det ska tydligen vara rena berg-och dalbanan, men vi hade ju fler punkter på vårt program den här dagen så vi nöjde oss med att kolla utsidan.

Vi satt rätt länge på Starbucks och drack latte och jag ägnade mig åt lite gatufoto. Bredvid oss hade vi en kille med en klar fetisch för androidmobiler. Han hade två stycken som han knappade på i stereo. Under hela tiden vi satt där släppte han dem inte för en sekund. Det var så skönt att vila fötterna att jag utstötte ett ljud som fick bordsgrannarna att snegla misstänksamt på mig. De trodde garanterat att jag var ett pervo.

Under den fem timmar långa promenaden upptäckte jag även att det finns en klar överrepresentation av gamla män med käpp. De syntes överallt, som en gräshoppsinvasion…hm, ja fast utan hoppande. Gamla gubbar som hasade fram i samma takt som drogade sniglar. Märkligt nog såg man knappt till några gamla damer.

Jag upptäckte också att jag har en förkärlek för folk som slappar på bänkar och stolar.  Jag har tagit massor av såna bilder så ni kan ju räkna med att kommer att gödsla med dem här på bloggen ett tag framöver.

Vi kunde inte fått bättre väder. Varmt och soligt var det redan på morgonen då vi gav oss av till fots och sightseeade för allt vad tygen höll.  Vi hade bestämt oss för en runda som skulle börja med La Sagrada Familia, sen Gaudi-huset Casa Mila och till sist La Rambla.

Vi valde att inte åka metron eftersom vi skulle missa så mycket av staden och vi fick se mängder av mysiga gränder när vi gick genom gamla stan. Jag älskar trånga gränder och smala balkonger fulla med växter och blommor. Dock gillar jag inte gränder hemma i Sverige. Där finns garanterat sånt man inte vill se, höra eller känna lukten av.

Efter gamla stan kom vi in i ”modernare” kvarter där man blandat gammalt och nytt i en lite surrealistisk kompott. Märkliga konstraster mellan dekor, prål och moderism. Mest prål.

Helhetsintrycket av alltihop är ”storslaget”. La Sagrada Familia har jag sett så många gånger på bild att jag visste vad jag hade att vänta mig. Det var ändå mäktigt att se det i verkligheten och vi var inte ensamma. Det var så mycket folk att kön in till kyrkan gick runt halva kvarteret. Även på baksidan av kyrkan finns en vacker park och baksidan är precis lika häpnadsväckande som framsidan.  Så sjukt mycket detaljer att man inte riktigt kan greppa det.

Eftersom man fortfarande, ungefär 150 år efter byggstarten, fortfarande håller på och bygger kyrkan (och man har inte ens gjort huvudtornet än) så misstänker jag att man aldrig kommer bli klar.

Kelb beskriver La Sagrada Famila så här (jo han har också varit där):

”Kyrka my ass! Det där är ett spacebattleship av Starblazeklassad storlek som krachat med arslet före långt tidigare än 1882 när spanjorerna började bygga ut och om vad de trodde var en kyrka, jag skulle vara jävligt försiktig med de där stridsspetsarna om jag vore dem.  Jag vet för min tunga blev inte svart som den brukar när jag närmar mej kyrkor.”

Hehe! Han är sig lik den gode Kelben.

Lite bilder som jag tog på tjörkschabraket:

Vi valde att stanna utanför och satt i den fantastiskt vackra parken på framsidan och njöt. Ett kärlekskrankt par satt och tog bilder på varandra och på sig själva tillsammans, ungefär 200 gånger.  Efter femtionde gången fick jag lust att påpeka att bilderna inte skulle bli bättre än så men samtidigt var de så söta att det var rätt kul att se dem. Överallt spirade romantiken och folk gjorde allt från att hålla handen till att grovhångla på parkbänkarna.

Vi kan även konstatera att precis som fransmännen och italienarna så tar spanjorerna sin boule på fullaste allvar.  Det var på vippen att utbryta handgemäng bland gubbarna i parken. En millimeter hit eller dit är ingen lek, det är en fullgod grund för en osämja som kan vara i generationer.  Det kan också vara en förmildrande omständighet vid mord.

Okej, då förstår vi varandra.

Here we go…

Efter en hemsk flygfärd och en ännu värre bussresa ville jag helst dö. Åksjukan sög verkligen livslusten ur mig, detta trots att jag tog ett glas vitt på planet för att förhöja trevnaden. För mig alltså, inte för mina medpassagerare. Av någon outgrundlig anledning hade jag lyckats packa ner åksjuketuggummina längst ner i ryggsäcken så det var bara att glömma att ta ett innan flygfärden och den efterföljande bussresan. Jag var kallsvettig och helt skakis. Syrran sa att svettdropparna ovanför överläppen  fick mig att se ut som jag hade en vattnig mustasch. Gudars vad jag avskyr själva resandet! Alltid likadant. Väl framme så tog det bra länge innan hyresvärden dök upp med nycklarna men det gjorde inte så mkt eftersom vi befann oss i ett epicentrum av en orkan av historia. Det är svårt att förklara hur andäktigt det känns att gå i kvarter som har så många år på nacken. Jo, ni som varit i Athen eller Rom vet. Vi bor mitt i gamla stan, två kvarter från hamnen och fyra kvarter från playan.

När vi anlände på flygplatsen sken solen och det var ungefär 23 grader i skuggan. Vi flinade. Vi var lättade över att ha lämnat landet mitt i snö och hagel. Lägenheten var precis så fin som vi blivit lovade och vi studsade runt av lycka en stund.

Sen gick vi ner till småbåtshamnen och gick bland vajande palmer och satte oss på måfå i en restaurang som visade sig vara svindyr och dessutom kunde de inte laga mat. Men vi drack öl och sen vin och mitt i allt kom åskan. Och som det åskade! Blixtarna svischade över himlen hela tiden och mullret dånade in från havet.  Markiser fälldes ut och parasoll fälldes upp och vi satt kvar och pratade systerprat länge. Och blev på kanelen.

Poliskorteger for förbi med fler poliser än den svenska kungen nånsin omgivit sig med under sina stadsbesök.  Kyparen sade att det var för att det spelats fotboll och nån stjärna hade eskort.  Jag vet inte vem som vann.

Ett gräsligt störtregn kom, som inte ville sluta. Vi fick springa i regnet och kom tillbaka till lägenheten genomsura och frusna. Vi hann handla på vägen.  Vin, öl, kaffe och frukost. Vi satt i vardagsrummet och pratade i timmar medan åskan och regnet vrålade i natten. Vi hade musik och bägge balkongdörrarna öppna.  Dofterna av regn och Barcelona strömmade in. Kryddigt och mustigt.

Regnet avtog och natten tog vid. Här börjar kvällen vid midnatt, men vi var för trötta och gick och lade oss. Utanför i gränden och på det lilla torget satt folk och pratade och sjöng hela natten.

Tog ett skållhett bad som slutade i katastrof eftersom en av kattungarna hoppade upp på badkarskanten och halkade i, i rena farten. Det blev en våldsam kamp där jag kom ur striden med diverse stridsärr som kommer att behöva opereras bort med laser. Testa själv att ha en panikslagen katt fastnaglad på kroppen så fattar du vad jag menar.

Min förhatliga granne städade äntligen bort sin sophög framför min uppfart och jag gladdes i cirka fem minuter tills jag insåg att han enbart städade undan för att kunna bygga en ny sophög. Denna gång i form av kartonger och inte svarta sopsäckar. Underbart! I den här blåsten lär kartongerna flyga all världens väg och jag ger mig tusan på att de alla landar inne på min tomt. Igen! (Notering till mig själv: köp hagelgevär)

Idag stormade det nästan och en fiskmås blåste rätt in i fönsterrutan i hallen på övervåningen. Det satt en fjäder kvar på rutan och nåt kladd som jag inte vill veta vad det är. Detta får mig osökt att tänka min och syrrans lilla utflykt till Malmö där jag skulle svetsa ihop en balkong till trädgårdsmässan. Själva jobbet var klart på 20 minuter och vi flanerade runt i Malmö och myste. Inte för att man begriper allt som dessa ”skauningar sajjor” men vad tusan, det var trevlig ändå. Av någon outgrundlig anledning fick vi för oss att åka till Limhamn och när vi kom dit var det storm som hette duga. Vi höll på att blåsa bort där vi gick på stranden och när vi passerade en taverna fick vi syn på något riktigt vidrigt. Hela ena väggen på restaurangen var täckt av mosade fiskmåsar! De blåste in i väggen och smetades ut som värsta vertikala trafikolyckan. Urk! Dessutom var det uteservering och man kan ju fråga sig vem som vill sitta där medan fiskmåsbitar trillar ner i kaffet?

Vi skulle bo på Limhamns Camping och jag var tvungen att gå upp mitt i natten och flytta bilen och ställa den så att tältet hamnade i lä. Jag skojar inte när jag säger att tältet höll på att blåsa bort med oss i.  Som tur var körde jag en Land Rover Discovery på den tiden och den var tillräckligt stor för att erbjuda skydd undan den rytande vinden.  Regnet piskade mot tältet och det smattrade så högt i tältduken att man var tvungen att skrika för att göra sig hörd. Det började läcka in genom sömmarna på tältet och jag fick gå ut igen för att knyta fast stora plastsäckar över hela rasket. Tawainesisk kvalitet! Syrran vägrade gå ut tältet för att hjälpa till. Morr! Vi fick inte mycket sömn den natten och en stackars krake som sov i ett pyttelitet enmanstält intill vår plats packade ihop någon gång på natten och gav sig iväg. Morgonen därpå var syrran och jag helt slut och vi såg ut som vi led av årtiondets baksmälla. Ingen sa ett ord när vi satte oss i bilen och började åka hemåt mot sköna ljuvliga Östergötland (och vår vackra uuuuunderbara dialekt där man åtminstone begriper vad folk säger). Ett härligt smakprov på vår dialekt finns här: http://www.aftonblajet.com/ Skruva upp volymen ordentligt!

Imorgon kan det bli tunt på bloggfronten för jag ska iväg på en massa ärenden och möten men om allt vill sig väl kanske jag har något att skriva om när jag kommer hem.

Nä, jag satsar stenhårt på att vinna en resa. Nätet kryllar av tävlingar och jag har hittat en del godbitar. Österrike är en skön plats som jag rest igenom och övernattat på när jag bilade genom hela Europa för att ta mig ner till Kroatien.  En resa som tog 4 dagar innan jag var framme och där bodde jag på en camping i en månad.  Campingen hette Ladin Gaj och de serverade kanongoda pizzor. Jag beställde pizza Ladin Gaj i tron att det var någon specialitet. Det var det också. Lading Gaj betyder något i stil med ”grön ödla” och det var mycket riktigt bitar av ödla på. Dessa ödlor sprang överallt på campingen och jag tror restarangen ville hålla nere budgeten och samlade in ödlor  för att dryga ut menyn med.  Som tur var så visste jag inte vad som låg på pizzan innan jag hade ätit upp den och när sanningen gick upp för mig drack jag mig nästintill redlös på inhemskt öl (utan ödla i ). Som den inbitne viking man är så skulle jag naturligtvis ha midsommarstång även fast jag var i Kroatien. Jag tillverkade en sorgligt liten och patetisk sak, knappt en meter hög, och bankade ner den i marken. Campingchefen var lagom glad åt att jag rånat hans rabatter på blommor. Det jag inte väntat mig var att alla som gick förbi (som inte var svenskar) gjorde korttecknet. De trodde jag hade begravt någon under korset!! Campingchefen tvingade mig att ta ner midsommarstången dagen därpå eftersom han tyckte att den skapade dålig stämning. Barbar!

I vilket fall som helst så satsar jag på att vinna en resa till Österrike eftersom jag inte vann Danmarksresan som jag var sugen på. Även om det inte framgår av bannern ovan så är det alltså där man kan vinna resan. Gratis!

Minnena från Paris 2006 kommer tillbaka.

Jag saknar Quartier Latin och de mysiga små gatorna med sin marknad, caféerna och min favoritbutik på hörnet bredvid Starbucks (jo de har också hittat dit). Jag har promenerat genom hela Paris flera gånger om och hittar bra i de centrala delarna ändå känns det som om jag bara har skrapat på ytan av allt staden har att erbjuda.  Jag drömmer om att sitta i en av de gömda blommande trädgårdarna och fotografera folk som rör sig, blommor och fåglar och bara insupa atmosfären. Jag vill fnissa åt trafikkaoset och göra bort mig med min knaggliga skolfranska. Jag vill köpa glass vid Notre Dame, den bästa glassen i världen (tycker jag och många andra) och jaga duvorna på slottsgården vid Louvren.

Apropå Louvren så vägrar jag att gå in där igen. Jag älskar visserligen konst men jag köpte ett 3-dagars museipass och det blev för mycket. Man kan gå genom Louvren i 2 veckor utan att behöva se samma tavla 2 ggr och naturligtvis var det jätteträngsel vid de tavlor som man bara måste se. Överallt fanns det skyltar med ”La Jaconde” och pilar och vi travade upp och ner i trappor bara för att upptäcka att vi var tillbaka på ruta ett ungefär 4-5 gånger. Jag började tro att någon drev med oss. Till slut följde vi bara våra instinkter och hittade småningom rätt. Vid La Jaconde (Mona-Lisa) var det 30 minuters kö och man fick ca 20 sekunder på sig innan de bakomvarande började knuffa på. När jag stod längst fram var det någon som släppte sig så men återhållen anda flydde jag därifrån utan att kunna tjuvfotografera tavlan som jag tänkt. Jäkligt bra tajming! Grrrr! Dessutom var det ett helt företag att hitta tavlan. När jag besökte Napoleons lägenhet fick jag den där storartade känslan som man ibland får när man förnimmer historiens vingslag. Jösses, nu låter jag som Hans Villius. Men det var otroligt häftigt att veta att Nappe suttit vid bordet som jag i smyg rörde vid (och fick en bläng av vakten).

Paris på Hösten

Jag har klättrat hela vägen upp i Pantheon och sett en mycket märklig utställning som påminde starkt om hundratals vita 50-kilos pungkulor som hängde från taket, i olika nivåer. Jag var egentligen där för att besöka Victor Hugos, Voltaires, Rosseaus, och de andra stora grabbarnas, gravar men jag fastnade vid pungkulorna ganska länge och efter det kändes katakomberna inte lika betydelsfulla. Jo, jag besökte dem givetvis men dröjde inte kvar särskilt länge. Tro nu inte att jag lider av någon slags fascination för skrotum eller över huvudtaget något som har med mannens nedre regioner att göra. Jag tycker hela det manliga paketet är minst sagt överreklamerat men utställningen var helt otrolig spännande. Vyn i från Pantheon är minst lika storslagen som från Eiffeltornet och till och med bättre för man ser mer detaljer (man är ju inte lika högt upp men tillräckligt högt för att se allt i alla riktningar). Hiss finns ej, man måste gå i långa vindlade trappor som blir smalare och smalare. Sedan får man gå en bit över gångar som löper längs taket och det var lite läskigt. Men det var det värt.

Utställning av ..pungkulor?

Jag älskar Metron, dels för att det är så snabbt, enkelt och billigt att ta sig runt i staden, men mest för musikanterna som spelar därnere.  Om man tar taxi så får man räkna med att det kostar skjortan och tar evigheter (plus att taxichaufförerna ofta röker i taxin…ähum..alla röker i Paris). Paristrafiken blir bara värre för varje år som går och man får räkna med stopp och köer i varje korsning.

I Paris upplevde jag mitt livs största och mest passionerade romans. Kliché kan tyckas men det är verkligen ett kanonställe att åka med sin ”lover” till. Jag är ju som bekant inte mycket för förhållanden eller romanser men i Paris..där är allt möjligt, till och med för en obotlig singel som jag.

Det var en promenad i minnena.. tack för att du följde med.