Sitter med mina tandblekningsskenor i munnen och dreglet rinner ner på tangentbordet. Det var ganska länge sedan jag gjorde tandblekning sist och man glömmer smaken av blekningsgelén och att man inte kan stänga munnen helt.  Men det får väl vara värt det för att få vita tänder, antar jag.

Syrran brukade göra blekningar som skulle sitta i hela natten. Hur kan man sova med skenorna i munnen och framför allt hur mycket saliv har runnit ut på kudden när man vaknar? Mysigt! Hon fick betala flera tusen för sina skenor osv, hos tandläkaren,  men jag kör bara på ”bleka-hemma”-kitet. När jag köpte mina skenor och blekmedlet kostade det 800 spänn men nu är det visst nere under halva det priset. Morr!  
Nåja, fint blir det i alla fall.

Nu vet jag inte om just min familj är extrem på något sätt men om man tittar bara en generation tillbaka så började min farsa tappa gaddarna när han var 30 + (han fick gikt också, får folk sånt nuförtiden?).  Farsan hade löständer innan han fyllde 40 och han lade dem i glas med vatten bredvid sängen, på natten.
Som en liten tösabit på 10 år hade jag köpt såna där vampyrtänder i plast och lade dem också i ett vattenglas. När morsan fick syn på det började hon gapflabba för hon fattade att jag bara gjort som ”faderskapet” brukade göra med sina tänder. Farsan blev bara sur och grinig.  Man fick inte driva med honom, vilket gör det om möjligt ännu skojigare att göra sig rolig på hans bekostnad. 
Åtminstone idag när man är vuxen och inte behöver gå på tå för att undvika hans usla humör.
Morsans tänder går under ”4 nyanser av brunt” och jag tänker ofta när jag ser henne ” Hur kan hon ha sådana tänder i sin mun utan att kräkas?”.
Nåja, hon håller på att tappa gaddarna hon med så det lär väl knappast bli ett bekymmer om hon ska äcklas av dem eller inte.  Men tills hon skaffat landstingständer så får hennes middagssällskap stirra ner i tallriken om han/hon inte ska tappa aptiten.
Mormor och morfar hade löständer sedan unga år, typ 30-årsåldern.
Ska man tacka flourtanten i skolan för att man har starka tänder eller är det en ren slump att vår generation (och våra barn) verkar ha fått tänder som troligen håller livet ut?
Jag känner bara en person med löständer som är i min ålder och hon hade bulimi och spydde flera gånger varje dag så tänderna frättes bort.  Idag är hon frisk men har som sagt lösgarnityr och hon ångrar att hon någonsin tog till sådana extrema metoder för att bli smal.  Inte nog med att tänderna försvann, hennes hår är sprött och helt dött av många års allvarlig näringsbrist och hon tappade nästan allt hår dessutom.
Om jag blev tvungen att välja: 1) tjock och med tänder och hår i behåll eller 2) smal, flintskallig och tandlös så väljer jag helt klart alternativ 1.  Alternativ två är alltför likt Gollum i Sagan om ringen.
Otäck sjukdom, bulimi, som ger men för livet om det vill sig illa.

Aaah, äntligen dags att spotta ut skenorna! Härligt!  Fem månader till nästa omgång så nu kan jag flina upp mig med vita tänder som den värsta bilmånglare.