En härlig dag trots att augusti övergått i september och hösten officiellt gör sitt kobenta intågande.  Fast varje år säger folk ”Men september brukar ju vara fint” och försöker samtidigt se trovärdiga ut. Jag hoppas dessa personer har rätt för en gångs skull.
Idag har det i alla fall varit strålande väder och 24 grader varmt och jag blev överförtjust när syrran ringde och ville fika på stan.  Jag hade suttit och skrivit kod i ett par timmar och behövde en paus..helst en lång sådan. Egentligen hade jag gjort klart Webboration 2 men jag blev inte nöjd med designen så jag började om från början. Jag siktar på VG i den här kursen och då räcker det inte med att bara ha utfört uppgiften enligt redovisingskraven, man ska ha en massa finesser och lull-lull också.
Jo jag vet.. mitt jäkla snobberi, i vanlig ordning. Jag kan itne göra nånting utan att sträva efter att bli bäst på det, vilket också är orsaken till att jag aldrig avslutar många saker jag tar mig för.

Således tog jag på mig spacklet och knallade ner till Café Plaza och beställde en baguette och en latte. Hade flyt och fick tag på vår favoritlounge som inte är under tak utan där man kan få en gnutta sol och jobba, in i det sista desperata ögonblicket, på solbrännan som jag inte fick den här sommaren. 
Syrran dök upp efter ett par minuter och hade på sig ett par nya skitsnygga jeans som fick henne att se superläcker ut och 10 kilo lättare. Alltså, hon är helt nomalviktig men hon brukar ha lite baggy brallor som knappast är smickrande för figuren (men ack så sköna).  Såna baggysar har jag jämt, men så har jag ingen figur heller. Om inte klotrund räknas.

Vi spelade ett par rundor fyr-i-rad, drack vårt kaffe och delade sedan på en Mariestad.  Trevligt med caféer som tillhandahåller filtar, infravärme och sällskapsspel.
Och öl.

Därefter knallade vi runt på stan där jag köpte hårgrejer som jag ska gömma undan så inte dottern får tag på dem. Hon är rent bedrövlig på att sno mina hårnålar och spännen, ha sönder dem och sedan försvinner de ut i tomma intet.  Någonstans i världsrymden måste det segla omkring tonvis med metallskrot som utgör mina förlorade hårattiraljer. Ni förstår ju själva vad som kan hända med Fuglesang om han kör rätt in i ett moln med hårnålar?
Nu har jag tolv spännen och de är bara mina och jag kommer vakta dem som en hök! Funderar på att lägga en musfälla i min korg i badrummet (dottern har sin egen korg och nåde den som rotar i den) men då glömmer jag väl bort den och får en smäll på fingrarna själv. Bäst att låta bli.
Jag gick även förbi Musikbörsen och hämtade ut min specialbeställda rosa ukulele! Hehehehe! Äntligen! Har väntat i veckor på den. Polaren Lappen var föga impad när jag berättade att jag skulle införskaffa en, men han är en barbar (gillar Stefan & Krister) så jag lyssnar inte på honom.

Jag var så ivrig att komma hem och börja spela att jag nästan snubblade i trappan. Det var med dariga hände jag öppnade kartongen på köksbordet och när jag fick syn på fodralet pep jag av förtjusning, visste inte att det också var rosa. Lyckan är fullkomlig! Det här är den bästa dagen på flera veckor!
 Det tog mig en dryg halvtimme att stämma den eftersom jag var tvungen att lära om vad gäller strängarnas positioner men hittade en schysst guide på nätet med G-C-E-A både lågt och högt stämd på G-strängen. Perfekt!
Sedan var det dags att lära sig några acckord och spela.
Det lät förjävligt.

När jag tog det första skälvande ackordet i vardagsrummet (det var ett C men lät som ett Ö) hörde jag Sussi genom fönstret (grannen under) säga till sin väninna ”Hörde du? Det var nåt som lät ‘Sploiiiiing’! Vad konstigt! Vad kan det ha varit tror du?”.
Därfter fyrade jag loss något jag själv tyckte var reggae men då skallrade hela huset till när Sussi dämde igen sitt fönster. Otacksamma människa att inte uppskatta förstklassig underhållning!

En ensam duva satte sig på antennen på hustaket mittemot mitt fönster och verkade i alla fall uppskatta både mina sploiiing, skroiiink och badaaaaang! Duvor är fina djur.

Förutom duvjäveln som bor innanför köksfläkten.