|
|
februari 3, 2010, at 5:16 e m Skrivet av Sachiko, februari 3, 2010, at 5:16 e m 
Hoppsan vad det snöat och gör det forfarande. Mobilnätet ligger nere i Norrköping, p g a vädret, och när jag gick ut för att gå till ett möte så fanns det inga trottoarer att gå på. Allt täckt med stora snövallar. Istället fick jag glatt halka runt på gatorna och göra störtdykningar ner i snödrivorna när det kom en bil.
NT skriver att det är snökaos. Jag håller inte med. Kaos är ett för starkt ord, men visst är det ovanligt mycket snö och det tar lite längre tid än vanligt att ta sig från A till B. Själv tycker jag det är ganska trivsamt, om man bortser från att jag inte har telefon.
Många barn är nog överlyckliga idag för flera skolor har stängt.
Mediareaktioner
Beatrice Ask har visst uttalat sig om min öppna kritik mot groominglagstiftningen på P1 imorse. Jag har själv inte hört intervjun men jag fick veta att hon var öppen för att lagen skulle ses över om det, efter inkörningsfasen, visar sig att den är verkningslös. Låter positivt tycker jag. Det är det första riktiga tecknet på samarbetsvillighet och konstruktiva reaktioner från statligt håll, som jag sett i den här frågan.
Våra loja kommunalpolitiker i Norrköping har, fram tills idag, bemött våra aktioner och protester med axelryck. För att få något att hända i den här staden måste det tydligen till att politikerna (eller deras barn) själva faller offer.
Man har visserligen gått ut med att man ville ha Nattknappen, men inget är bestämt och det krävdes en mailkampanj under flera månader innan man ens började överväga det. Jag skickat över 50 mail om saken under hela hösten, till kommun, polis osv. Dessutom drog min kusin igång en mailkampanj som varade under en månad.
Under dagen har regionalpolitiker börjat höra av sig. Märkligt att det ska behöva gå upp till regeringsnivå innan lokala politiker fattar att det är allvar.
Om man ska se något positivt med tragedin vi gått igenom under hösten och vintern, så är det att jag är djupt och fast besluten att fortsätta kämpa för en bättre och tryggare tillvaro för våra minsta invånare. Det har blivit ett nytt kall och många människor med stor kompetens, kunnande och skicklighet har slutit upp för att göra vad de kan för att hjälpa till. Det är inte bara oroliga mammor och pappor, utan politiska partier, IT-experter, advokater, kriminologer, journalister och nu, som sagt, även politiker.
Hoppet växer!
december 10, 2009, at 12:01 f m Skrivet av Sachiko, december 10, 2009, at 12:01 f m Bloggen har varit seg igen och det beror på att runt 1.000 personer om dagen har varit inne och sökt info om den 24-åriga pedofilen.
Själv har jag blivit anmäld för förtal när jag gick ut med info om vem han är osv. Rör det sig om personer som vill bli lika kända som den misstänkte dömda pedofilen själv, kan man ju undra?
Så ska jag skrämmas till tystnad? Nej, men däremot så är det trist när bloggen blir nedslöad.
Nu är det så att andra sajter och bloggar fått upp ögonen för vad som händer och skriver om det och därför kan jag i lugn och ro plocka bort materialet så att trafiken minskar och bloggen går snabbare att ladda.
Ni som vill läsa artiklar/diskussioner om misstänkte 24-åringen 24-åriga nazistpedofilen hittar dem här:
NYTT! Expo om domen 11/12
NYTT! Arbetarklass den 10/12
Arbetarklass den 3/12
LNY den 26/11
Östnytt den 26/11
Norrköpings Tidningar den 26/11.
Östgöta Correspondenten – artikel 24/11
Norrköpings Tidningar – en kopia av artikeln i Corren 24/11
Folkbladet (gripen och häktningförhandling på g)
Arbetarklass.se (här finns bild på honom)
Socialism.nu (hela namnet på den misstänkte finns med, sidan 14)
Nyhetskanalen.se tog upp saken dagen efter att den misstänkte greps, alltså den 12 november.
Folkfronten – svär sig fria från samröre med den misstänkte pedofilen och nazisten. Socialist.nu hävdar att den misstänkte visst varit och är medlem i FF. Se diskussion.
Expo.se – artikel om våldtäkterna och samröret med fasciströrelser.
Politiskt Inkorrekta Nyheter – här finns bild, namn och mycket mer info om den misstänkte och fallet.
Jag lägger till fler länkar till artiklar och diskussioner om det dyker upp sådana och om jag hittar dem.
november 25, 2009, at 1:55 e m Skrivet av Sachiko, november 25, 2009, at 1:55 e m Senast imorgon ska åtal vara väckt mot den misstänkte pedofilen. Jag räknar inte med att polisen eller åklagaren hör av sig och meddelar om så är fallet. Åtal kan redan vara väckt men vi har inte hört något. Vi har inte fått något målsägandebiträde.
Enligt polisen ska rättegång ske i nästa vecka. Vi får se om det verkligen blir så. Jag har inget förtroende för polisen och rättsväsendet alls efter att ha sett hur de arbetar, på nära håll, vid många tillfällen. Mycket snack och lite verkstad.
Detta verkar vara det typiska fallet vad gäller polisarbete, man lovar att meddela offret om förövaren gripits och häktats, men man hör inte ett ord. Vi fick reda på att förövaren gripits och häktats via nyheterna.
När jag ringde chefen för utredningsgruppen 6 dagar efter gripandet bad han om ursäkt för att de ”missat” att kontakta oss. Tack så jävla mycket! Ni kunde besparat oss en veckas skräck för att den misstänkte skulle dyka upp här vid vårt hem.
Jag baserar inte skräcken på fantasier. Den misstänkte visste han att han var polisanmäld redan några dagar efter att jag gjort anmälan. Detta hindrade honom emellertid inte från att försöka kontakta min dotter igen, bara några veckor senare, på nätet.
Jag vet att han suttit i sin bil bara ett kvarter från vår bostad under tiden för övergreppen. Jag vet att han åkt till dotterns skola och suttit och väntat på att hon ska dyka upp. Det här är sådana saker jag VET eftersom det är JAG, inte polisen, som tagit fram det bevismaterialet. Polisen har verifierat att det material de fått av mig är korrekt. Så skönt för dem att få allt serverat på silverbricka.
Man kan fråga sig vad det är som tagit 2 månader?
Alltid samma historia från polisens sida. En röd tråd. Ett mönster; ineffektivitet och inkompetens.
Nu är vi säkert uppe i tjugo tillfällen då polisen lovat oss saker som de inte håller. Alltid samma ursäkt ”Vi behöver ett par dagar till på oss och sen kan vi ta in honom” eller ”En eller max två dagar till och sen kan vi ta förhöret”. Dessa en eller två dagar visade sig bli två månader.
I nio fall av tio har polisen inte hört av sig enligt överenskommelse. Vi har spenderat timmar och åter timmar på att försöka få tag på utredarna för att fråga varför de inte håller sin del av överenskommelsen? Och dagarna bara gick, blev till veckor och blev till månader. Utan hjälp, utan stöd.
Vi fick ryta i och säga ifrån. Vi vägrade vänta längre med läkarundersökningen. Vi vägrade låta polisen använda vår dotter och andra barn som lockbete. Det är monstruöst! Våldtäktsoffer, vare sig de är barn eller vuxna, är inte leksaker!
Hur många nya offer tillkom under de två månaderna?
Läkare och psykologer har hört vår berättelse och de är chockade. Så här får det inte gå till. Flera av dessa läkare och psykologer kommer skrida till handling för att veta var den svaga länken finns i kedjan.
Jag minns dokumentären ”Den andra våldtäkten” som handlade om hur våldtäktsoffer blir behandlade av samhället som ska finnas där som skydd och skipa rättvisa. Jag fårstår precis hur det offret känner. Vi föräldrar och vår dotter lever i det helvetet.
Vanmakt.
7 veckor från anmälan till förhör. 8 veckor från anmälan till ett gripande och häktning. 9 veckor till läkarundersökning. 8 veckor till första mötet med BUP. Man blir mörkrädd.
Under tiden har socialen reagerat på hur illa detta skötts från polisens sida, men har de skridit till handling? Nej.
Polisen brydde sig inte ens om att ordna med rättsläkare, det fick vi ordna själva. Till slut bad vi socialen sköta den kontakten. Det gjorde de.
Nu har nyhetskanalerna på TV börjat höra av sig. De är intresserade av hur polisen skött det här. Jo det kan jag förstå. jag har en hel del att säga om den saken…
november 24, 2009, at 5:14 e m Skrivet av Sachiko, november 24, 2009, at 5:14 e m 
Är klar med intervjun med Arbetarklass och artikeln kommer eventuellt ut redan ikväll. Östgöta Correspondenten hade en artikel om fallet idag, de har tydligen snackat med åklagaren om saken och det ser ljust ut för vår del.
Ändå blir det många tankar som far och många känslor som rivs upp. Försökte ta bilder idag och tog några på mig själv också. Sorgen och ilskan lyser igenom. Lyckades inte knäppa en enda glad bild.
Dagens tarotkort:
Du arbetar hårt och effektivt, du är bra på det du gör men du kanske inte alltid får betalt för all den energin du lägger ner, du finner dig tillfredställd över att ditt arbete är välgjort och har hög kvalitet. Detta kort visar ofta på en speciell talang hos just dig, ett intresse, en hobby som sätts i praktiken och nöjet är att pyssla med ditt intresse snarare att tjäna pengar även om du får in lite småsummor här och där.
Det sista stämde för jag fick tillbaka pengar på en räkning som jag betalat in för mycket och två personer ska köpa lattungar i veckan av mig.
Änglaviskning idag:
Än sker det mirakel, det är bara en tanke och ett öppet sinne/hjärta som behövs, ingenting är omöjligt. Människor som är svåra att ha att göra med lär dig tolerans och acceptans.
Jahapp, det var dagens spirituella dravel det.
Nu ska tid ägnas åt en slabbig gyros med vitlökssås och hoppas att kattungarna inte river hela köket under tiden. Är just nu ganska trött på dem, de har bara haft sönder och rivit sönder hela dagen.
november 21, 2009, at 1:12 f m Skrivet av Sachiko, november 21, 2009, at 1:12 f m Politiskt Inkorrekta Nyheter – här finns bild, namn och mycket mer info om den misstänkte och fallet.
oktober 23, 2009, at 8:26 f m Skrivet av Sachiko, oktober 23, 2009, at 8:26 f m I Stockholm finns sedan 2008 en tjänst som heter Nattknappen:
Nattknappen syftar till att vara ett samtalsstöd – ”En ledsagare i luren” . Det är Polisens volontärer som svarar i telefonen som är bemannad fredag- och lördagskvällar mellan klockan 22.00-03.30.
Att stödtelefonen fått namnet ”Nattknappen” syftar till att telefonnumret 08-50446666 ska kunna läggas in som ett kortnummer/snabbvalsnummer på mobiltelefon så att det med ett enda knapptryck kan användas vid behov.
Volontärer svarar på samtalen
Den som ringer till Nattknappen får prata med en volontär som sitter på Maria närpolisstation i nära anslutning till polisen. Volontären tar reda på var personen är och vart de är på väg och sedan ”följer” volontären personen, via telefon, hem. Om något skulle hända under promenaden hem så larmar volontären polisen och en polispatrull kan skickas till platsen. Nattknappen bemannas av drygt 40 volontärer som har gått utbildning i Nattknappen.
Nattknappen riktar sig till människor i hela Stockholms län.
Källa: Fria Nyheter, Polisen.se
Dessvärre verkar det inte finnas några liknande tjänster i övriga landet, trots att behovet finns. Jag efterlyser samma trygghetstjänst även i resten av Sverige.
oktober 16, 2009, at 10:42 e m Skrivet av Sachiko, oktober 16, 2009, at 10:42 e m  Känner mig lite ensam ikväll trots TV:ns surr och katterna som stryker längs benen. Ändå känner jag inte för att gå ut och träffa folk eller ringa någon. Är väl helt enkelt låg.
Tog en promenad i duggregnet och staden vilar i nästan total tystnad förutom en och annan sökande taxibil och par som ilar hem med pizzakartonger och hyrfilmer för att slappa bort arbetsveckan i soffan.
Jag kände mig märkligt oberörd av mörkret och regnet och strosade utan den minsta brådska in i gränder jag aldrig varit i förut. Hittade ett skumt ställe med dörren vidöppen bakom en rad höga soptunnor och en samlingssal där udda stolar och bord stod utplacerade och män satt och samtalade lågt och kedjerökte. Det såg ut som en scen ur Gudfadern. När de fick syn på mig gick en man fram och drämde igen dörren.
Precis innan dörren for igen fick jag en ilsken och hotfull blick. Tanken for genom mitt huvud att om han skulle flyga på och slå ner mig eller knivhugga mig så skulle jag inte bry mig. Världen är bevisat ond och rå och min dotter har utsatts för det näst värsta brott någon kan göra mot ett barn. Mord är naturligtvis det allra värsta, men våldtäkt är också mord på sitt sätt. Någonting dör inom offret när hennes kropp utsätts för våld, tvång och den ultimata förnedringen. Någonting har dött inom mig med. Tilliten till andra människor. Jag har misslyckats med min viktigaste uppgift; att se till att min barn får en trygg uppväxt. Det är en smärtsam insikt.
Samtidigt som en del av mig dött har en annan del fötts; hatet.
Jag har aldrig gillat Sverigedemokraterna men i deras önskan om att återfallsvåldtäktsmän/pedofiler ska sitta livet ut på kåken, håller jag med.
 När jag gick längs gatorna såg jag, genom fönstrena, familjer med sina barn som tittade på Idol och skrattade och myste. Jag hoppas att de barnen aldrig ska behöva uppleva mardrömmen som min dotter utsatts för, upprepade gånger. Jag hoppas att föräldrarna aldrig ska behöva känna den här förtvivlan och det brinnande hatet och hämndbegäret om äter upp mig inifrån.
Men ikväll är inte tid för hämnd. Ikväll är det tid för att hämta kraft, försöka att skingra tankarna, bevara lugnet och inte ge efter för impulserna. Allt har sin tid.
Vad är det man säger? What comes around goes around.
Det finns en viss trygghet i vardagliga saker som att diska, dammsuga, måla eller fotografera. Det ger lite balans och känns välbekant.
Någonstans i ruset av mina lugnande tabletter försöker jag göra sådant som kräver lite koncentration men ändå går på rutin. Hjärnan får inte få för mycket fritt spelrum för då kommer paniken, adrenalinet rusar och fördämningarna brister. Då står jag med nycklarna i handen, MC-hjälmen på huvudet och en bultsax i handen, beredd att åka iväg och göra slut på pedofilen.
Andas, känna golvet under fötterna..avvärja paniken. Psykologen förklarade hur jag skulle göra.
Samtidigt sa hon att hon inte vet om hon inte skulle göra samma sak om det vore hennes barn.
Jag undrar lite oroligt vad som krävs för att man faktiskt tar steget och gör verklighet av sin önskan?
augusti 6, 2009, at 3:02 f m Skrivet av Sachiko, augusti 6, 2009, at 3:02 f m Hehehe…he…jo syrran ville ut trots allt. Vi bestämde att mötas halvvägs och sen gå ner till Trädgår´n. Döm om vår fövåning när stället var packat med folk?! Vi trodde det skulle vara som en normal onsdag, glest med gäster och man kan välja en avskild hörna för tjejsnack. Jo tjena! Det var brats, bimbos och fyrtiotalister som är så ute att de blivit inne igen, så långt man såg. Det fanns inte en enda sittplats att uppbringa med vare sig mutor, fjäsk eller rent hot. Vi svepte våra öl och gick till Salige Munken (som jag gillar skarpt). Syrran hade visserligen sitt gröna hår kvar (en liten fadäs som ännu inte åtgärdats..men vi talar tyst om det) men för kvällen iförd en mycket svepande och färgglad klänning som defintivt drog blickarna från håret. Hon såg ut som en liten prinsessa. Fast med grönt hår.
Jag drack tre glas vin, en whisky och en äppel-öl. Äppelölen är nog det bästa som uppfunnits sen….ähum..korkskruven. Inte cider och sötslask, inte besk som öl… lagom av allt. Vi bestämde att ta en äppelöl-kväll vartefter.
På väg hem mötte jag mer än en skummis. Blev mer och mer uppretad av äcklena och jag var beredd på det värsta när jag gick genom ett ökänt invandrarkvarter där det sker ungefär en våldtäkt i veckan. Detta är inte en attack mot invandrare, det är bara fakta att 97% av de som bor där är invandrare och det råkar vara så att de flesta våldtäkter i stan sker där. Förutom på Hagebygatan som är det 4:e våldtäktsfarligaste området i hela Sverige, enligt TV4.
Kände mig ändå rätt trygg när jag gick genom skummiskvarteren. När man redan gått igenom det värsta som kan hända ett barn, ter sig allt annat ganska blodfattigt och blekt. Dessutom skulle det aldrig falla mig in att vandra obeväpnad (på ett eller annat sätt) i natten genom ökända kvarter.
Man kan ju ställa sig frågan om hur långt man skulle gå för att skydda sig själv eller sin nästa i en våldtäktsituation? Jag vet att jag skulle gå hela vägen om det gällde att skydda mig, min syster eller dotter. Det är inget snack om saken.
Bara ett kvarter norrut (från min bostad) blev en ung kvinna våldtagen för ett år sedan och det uppmärksammades i media för att det var en sådan rå och brutal våldtäkt. 3-4 killar.
Två kvarter söderut blev min vän, Jonnas, kompis våldtagen, misshandlad och kastad i strömmen. Även denna gång var det 3 eller flera killar. Det var bara för att förbipasserande hörde henne, senare, som hon fiskades upp ur vattnet och överlevde. Några minuter till och hon kunde ha fångats av strömmen och drunknat.
När jag har stått ute på skytteklubben och avfyrat pistoler och revolvrar känner jag mig helt lugn och maktfullkomlig. Måltavlans cirklar blir, i mitt inre, en gärningsman och jag känner fullkomligt lugn, min andning är lugn och jag fokuserar. Det är då jag får de bästa skytteresultaten. Nja..jag är bättre på prickskytte med gevär (långdistans), men det känns mer realistiskt att tänka gärningsman-offer när det handlar om pistolskytte och kan sätta upp en inre bild av hur personen rör sig.
Jag har skjutit på måltavlor i rörelse också och när det handlar om djurbilder som älgar och rådjur så är jag värdelös. Då ”springer” ändå måltavledjuren längs en bana (åker på en räls)!
Däremot får jag bra resultat när det handlar om måltavlor med människosiluetter och jag får röra mig i fejkade stadsmiljöer eller rentav sitta i en helikopter och skjuta mot tavlor på marken.
Jag är en smula pervo på mitt eget lilla vis; jag och polaren Eddie kan sitta och prata vapen, kalibers och vapenteknik i timmar. Det är rena erotiken för mig. Och för honom. Han skickar porrbilder till mig; det vill säga bilder där han står med senaste vapnet han fått testa (den lyckliga jäveln). Han har testat barret och till och med AT4:a!
Det var dock sexigare på den tiden han var stationerad i Afghanistan. Numera är han svensk polis och handeldvapnen inom Polisen är ju allt annat än sexiga.
Jag ska söka till Polishögskolan den dagen man kan få två Silverballers som tjänstevapen. Hitman-fans vet vad jag snackar om. Kan nöja mig med två Desert Eagles också.
Om jag skulle ha ihjäl en våltäktsman? Ja om det dras till sin spets så har jag tveklöst ihjäl honom. Jag skulle inte bara ha ihjäl honom, jag skulle dessutom skiva upp honom i perfekta kotletter att mata hamnråttorna med.
Sen skulle jag nog få avtjäna ett par år i fängelse men det kan jag ta. Jag skulle nog inte ens lida av det med tanke på att jag rensat vår planet från ett avskum och gjort den lite renare. Eller?
För övrigt kan jag meddela att katten är på smällen. Jäkla slyna!
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna