|
|
maj 17, 2012, at 10:32 f m Skrivet av Sachiko, maj 17, 2012, at 10:32 f m Idag är det som bekant Norges nationaldag. Jag vill rikta ett grattis till våra kära grannar och sänder samtidigt en tanke till alla norrmän som ständigt påminns om det som inträffade förra året. Varför händelsen den 22 juli 2011 blivit synonymt med Norges nationaldag förstår jag inte riktigt? Jag ser inte kopplingen mellan tragedin och denna dag som ska vara en symbol för nationens stolthet, men det är ju bara jag.
Jag förstår inte alltid saker och ting även när det verkar väldigt logiskt för andra.
Hur som helst: grattis alla gutter och jenter och hoppas ni får en fin och rolig dag och att vädret är bra så ni kan vara ute och roa er!
Den 17 maj är inte bara en viktig dag för Norge utan även för mig personligen. Exakt den här dagen för ett år sedan så gjorde jag min operation och livet tog en helt ny vändning. Idag väger jag ca 57-58 kg mindre och är bara ett par tre ynka kg från målvikt. Jag kan leva livet som jag vill och behöver inte oroa mig för vikten och jag har inga blodproppar i benen längre. Jag blir inte andfådd av att gå i trappor eller springa med Maya. Jag kan sitta på huk och böja mig obehindrat för att knyta skorna. Jag kan sätta mig upp i sängen utan att behöva hasa till kanten och svänga ner benen på golvet.
Operationen har medfört att jag inte kan äta hur mycket som helst av vad som helst, lite som ett antabus mot det som inte är bra för mig och det är ju precis det som behövs när man är matmissbrukare och stoppar i sig för mycket. Jag saknar inte frosseriet. Inte det minsta. Mat är inte längre en så stor del av mitt liv utan ett medel för att överleva och få näring och den där märkliga instinkten och behovet på att proppa magen full, som jag förr alltid tampades med, är borta. Jag är fri från matmissbruket. Det har varit som att bryta sig ur ett fängelse. Friheten är obetalbar.
Det känns fortfarande overkligt och hade någon sagt till mig för ett par år sedan att jag skulle väga sextionånting kilo, år 2012, så hade jag inte trott dem. Det kändes som en omöjlighet efter att ha provat allt från landstingets viktgrupper till LCHF, utan resultat.
Det här var rätt väg för mig att gå och en av de bästa och viktigaste sakerna jag gjort för min hälsas skull.
På den vänstra bilden hade jag redan gått ner 14 kg innan operationen, eftersom jag var tvungen att gå på pulverdiet för att krympa levern. Jag har alltså varit ännu större än på bilden men jag hittade inte den bilden jag tänkt visa. Måste städa hårddiskarna nån dag.
Som mest vägde jag 125 kg.
Idag väger jag 67-68 kg (min våg är inte helt pålitlig och kan lägga till eller dra ifrån nåt kilo) och har som mål att väga runt 63-65 kg, för att det är en sund vikt för min kroppstyp och jag har aldrig haft ambitionen att bli trådsmal. Lagoma korvar är bäst.
Fridens!
Sachiko
februari 20, 2012, at 7:00 e m Skrivet av Sachiko, februari 20, 2012, at 7:00 e m Det strular med min uppkoppling för tillfället, därav den låga aktiviteten på bloggen från min sida. De få stunder uppkopplingen faktiskt fungerar måste jag lägga på att försöka plugga, tills skiten brakar ihop nästa gång.
Dessutom är jag ett vandrande blodsockerfall då jag är inne på dag 2 med pulversoppor. Dessutom har jag dragit ner på snusandet rätt rejält. Dessa två saker i kombination betyder att jag inte bara att jag är mer folkilsken än vanligt utan även att det finns en påtaglig risk att jag löper amok vid minsta motgång. Så ja, med uppkopplingsproblematiken kan ni ju kanske föreställa er hur den här dagen har varit?
Mot bättre vetande köpte jag Nutriletts skogsbärsshake. Blev lurad den nya förpackningen och trodde man förbättrat innehållet. Men ack nej, innehållet är lika illasmakade som alla Nutriletts andra soppor är, och alltid har varit. Att de aldrig lär sig.
Hur kommer det sig att alla andra märken lyckas göra förhållandevis goda pulversoppor men Nutrilett kör vidare på sitt ”dricka potatismjöl och nedmalt innehåll från en dammsugarpåse”-konceptet? Vill de inte ha återvändande kunder?
Som tur är har jag bunkrat med favoritsmakerna från andra märken. Jag struntar i att Nutrilett är billigare, det är så plågsamt otäckt att dricka deras soppor att det inte är värt de tior man sparar. Faktum är att jag vill ha femsiffrigt betalt om jag ska dricka dem någonsin igen.
Okej, nu börjar uppkopplingen sega igen…bäst att avsluta.
PS. Jag tycker någon ska uppfinna en pulverdiet som smakar smörgåstårta eller grillad baconlindad fläskfilé.DS.
Fridens!
Sachiko
januari 29, 2012, at 11:28 f m Skrivet av Sachiko, januari 29, 2012, at 11:28 f m Söndag! Ordet borde betyda vila och slappa men tyvärr kommer det inte bli riktigt så. Ja ni vet, plugg och hämta vatten och sånt.
Dessutom har jag stått och handtvättat här på morgonen och eftersom jag var för lat för att bära in torkställningen (Hallå? Jag skrev handtvättat, det noterade ni va?) så hängde jag upp alla bh:ar och sminkhanddukar på en golvljusstake som står bredvid braskaminen. Ser lite ut som en surrealistisk julgran. Jag ska ha det i åtanke inför julen 2012.
Morgonens kaffe dracks ur en kopp ur en servis som heter Bernadotte, så den är säkert jättefin och kungar har förmodligen sörplat ur den, eller hur? Håll med nu så jag inte behöver spräcka min illusion. ;-)
Vikten (ni som är less på sånt kan hoppa över det här avsnittet)
1,4 kg kvar till nästa delmål. Jag räknade ju helt fel på antalet dagar förra gången då jag skrev att jag gått ned. Det hade inte alls gått 9 dagar utan 6 dagar. Nu har det gått 10 dagar med maschemat (räknat i kalendern två gånger så det ska stämma) och på de dagarna har jag tappat 3,1 kg. Då har jag räknat lågt eftersom vågen kan visa ett par hekto mer eller mindre beroende på var jag placerar den. Jag törs inte ta ut nåt i förskott och vill inte bli besviken så därför antecknar jag den minsta viktminskningen vågen visar, varje dag.
”Man ska inte väga sig varje dag!” gastar en del förstå-sig-påare.
Nej, det gör jag normalt sett inte heller, bara nu när jag är på det här jättestrikta schemat. Kan inte låta bli. ;-)
Detta ger alltså ca 0,3 kg viktminskning per dag, vilken är den takt jag höll i början när jag precis opererat mig. Jag får lite flashbacks faktiskt. Då kändes det helt orealistiskt att jag skulle ha en tvåsiffrig vikt och när jag äntligen kom ner på 99,9 kg kändes det helt osannolikt att jag skulle ha en 8 eller 7 som tiotal på vikten osv. Men månaderna gick och nya siffror dök ju upp trots att jag länge trodde att det var något genetiskt fel på mig som skulle sätta stopp för alltihop. Ni vet, man har bantat, tränat, ömsom svältit, ömsom ätit regelbundet, ja försökt med precis allt och inte lyckats gå ner mer än några kilo som man raskt gick upp igen med ränta.
Nu vet jag att det inte är nåt fel på mig eller min kropp, utan att det var jag som gjorde fel när jag försökte gå ner. Tänk om jag vetat det när jag höll på och kämpade med stegräknaren och gick mina 10.000-15.000 steg om dagen i månader och inte gick ner nåt alls knappt. Allt slit i onödan (nåja, nåt köttrand i fläsket gav det kanske) och till slut gav man upp och ökade ännu mer. Det var verkligen deprimerande och fullständigt hopplöst.
Det var ett annat liv. Ett liv som idag känns som om det står vid sidan om och vinkar hej då åt mig men som jag ändå håller fast vid och inte kan släppa riktigt.
För mentalt är jag fortfarande en tjockis även om jag fysiskt sett är ”bara” mullig nu. Jag har ett BMI på 26,9 vilket är 1,9 från normalvikt men i mitt huvud så har jag inte hunnit ikapp och tror att folk fortfarande glor och tänker ”Vilken koloss!” eller ”Rädda Willy!”.
Utan att tänka på det går jag till avdelningarna för större storlekar när jag ska köpa kläder. Nettan, som varit med och shoppat, har harklat sig och sagt ”Men du, du har ingenting på den avdelningen att göra längre” när jag kilat iväg mot XL-avdelningen.
”Javisst ja, det glömde jag.” har jag svarat och sedan har jag valt ut några normalstora plagg att prova, med känslan av undergång och att det här kommer aldrig att gå eller skiten kommer fastna halvvägs och jag kommer känna mig ful, tjock och äcklig.
Men visst går det och nu börjar jag närma mig storlek medium.
Jag har bara inte fattat det riktigt än och jag kommer inte tro det förrän jag är där.
Fridens!
Sachiko
januari 25, 2012, at 3:51 e m Skrivet av Sachiko, januari 25, 2012, at 3:51 e m  Dagsfärsk bild Jag fick en fråga om hur det går med vikten och nya ätschemat? Några nya läsare har också frågat om min gastriska bypass. Eftersom jag blir så exalterad av att nya läsare hittar hit så svarar jag givetvis gärna på frågor om detta. Jag tycker inte det är pinsamt, känsligt eller jobbigt, så fråga bara på det är något ni undrar.
Hur går det med nya ätschemat?
Med lite fusk igår gällande matschemat, då jag blev bjuden på en härlig lunch, så jag har jag ju hållit mig strikt till reglerna. Det har varit lite småkämpigt men eftersom jag får dricka precis hur mycket Cola Zero jag vill och dessutom får jag äta en del choklad så har det varit uthärdligt. Plus att det helt klart är värt besväret när man ser resultat på vågen.
Målet med ätschemat?
Målet med matschemat var ju att gå ner4,5 kg för att nå nästa delmål = total viktnedgång 50 kg. Nu har jag bara 2,4 kg kvar till det delmålet.
2 kg tappade på 9 dagar. Det går som på räls just nu kan man säga. Inte för snabbt och inte för långsamt 
Hur håller du dig motiverad?
Man blir motiverad när man ställer sig på vågen och när man provar kläder i butikerna.
När jag nått -50 kg ska jag ge mig själv en belöning. Jag vet inte vad än, men nåt skoj ska det bli. Förslag?
Spa-behandlingar och ”upplevelser” är jag inte intresserad av just nu (det finns inte riktigt tid för sånt), men annars är jag öppen för det mesta.
Åh, jag hoppas, hoppas, hoppas att den här viktnedgångstakten håller i sig ett tag till, det är så himla jobbigt när det står still trots att man gör allt rätt.
Hur länge har jag hållit på?
I mars så blir det ett år sedan jag började med att på allvar lägga om kosten, och påbörjade dieten som jag tvingades till inför operationen. Helt otroligt att jag hållit på i snart elva månader, det känns som bara några veckor.
Vad äter jag?
Jo, många av er vet ju att jag äter sås gjord på riktig grädde, bacon, bakverk, godis, pasta osv. Den stora skillnaden ligger i hur mycket av det jag äter i jämförelse med tidigare, plus att allt jag äter passerar mycket snabbare genom maskineriet och kroppen hinner inte lägga på sig maten i form av övervikt. Det är resultatet av att man kapat bort ett antal meter av tarmarna. Enkelt men genialiskt.
Just nu vill jag få extra skjuts på viktnedgången, för att det varit så segt ett tag, så jag har ett schema med noggrant angivna mått på mat som jag ska äta.
Ångrar jag mig angående operationen?
Aldrig! Det här är det bästa jag gjort för mig själv och min hälsa någonsin.
Jobbiga bieffekter?
En del strul med att behålla maten kommer till och från. Kött är fortfarande lite av en fiende men periodvis kan jag äta kött utan problem och sen kommer perioder då jag har jättesvårt för det. Fågel och fisk går dock bra för det mesta.
Jag glömmer hur ofta hur lite socker jag klarar av så jag får dumping säkert en gång i veckan med trötthet och hjärtklappning. Detta går över på 15-20 minuter.
Vilka människor rekommenderar du inte att göra operationen?
Detta är en oåterkallelig operation som påverkar en hela livet. Om du inte är fast besluten att ändra sina matvanor for life så är detta ingenting för dig. Vissa människor får helt avstå från socker, fett och godsaker efter sådan här operation därför att deras kroppar inte klarar av det längre. Jag hade tur som klarar av att äta nästan allt som jag kunde äta innan (köttbitar är som sagt ett problem ibland, men malet kött går utmärkt) men man äter väldigt små mängder åt gången. Fast ofta.
Om du anser att du inte har tiden att sätta dig ner och äta 6-8 måltider (sakta) om dagen så ska du inte göra denna operation. Om du är matmissbrukare/hetsätare/tröstätare/bulimiker så ska du heller inte göra denna operation för det kan vara farligt och du kan spräcka magsäcken, eller det lilla som blir kvar av den efter op.
Kan vi få se före- och efterbilder?
Japp, när jag nått min totala målvikt så kommer jag lägga upp bilder på hur jag sett ut genom hela resan. Jag har bilder på när jag vägde som mest, som jag aldrig visat för någon och som säkert kommer chocka en del som aldrig sett hur stor jag var.
Fridens!
Sachiko
december 8, 2011, at 11:12 f m Skrivet av Sachiko, december 8, 2011, at 11:12 f m Jag har stalltjänst idag och ska träffa M i stallet vid två. Tydligen är det lite nya rutiner som jag behöver känna till, så jag ska åka dit och bli informerad.
Ska bli härligt att umgås med hästen igen och jag kommer ta med kameran såklart.
Det är råkallt, minus 7 grader, här vid Bråviken och jag hoppas det åtminstone är lite varmare i stallet. Fast jag är skeptisk. Hästen, Myrkvi, är nu nästan helt återställd efter en lång period av fång och han har fått sin tjocka goa vinterpäls. Islänning som han är.
Själv har jag ju ingen vinterpäls tyvärr, så det blir att bylta på sig dubbla byxor, fleece-understället, teddyfodrad stalljacka, mössa, halsduk, vantar och raggsockar i stövlarna. Kort sagt kommer jag knappt kunna röra mig i alla kläder. Och jag kommer se ut som jag inte tappat ett enda kilo, vilket är nästan det värsta av allt. Jo, för när man haft grava viktproblem som jag, och äntligen gått ner, så vill man liksom att hela världen ska se det. En helt ny typ av fåfänga. Så jo, det bär emot att bylta på sig och bli en riktig tjockis igen. Haha! Ja, jag vet att det är ett korkat resonemang, men det här begriper bara folk som varit eller är överviktiga.
Undrar hur tusan jag ska ta mig upp på loftet för att hämta ner nytt hö när jag kommer ha en form som som en michelingubbe? Svaret blir givetvis att Micke får göra det.  Man får inte vara dum, för då kan man bli som Hedlund.
Lite frostiga bilder från ett fruset Sikudden idag.
”>
Fridens!
Sachiko
juni 11, 2009, at 12:36 e m Skrivet av Sachiko, juni 11, 2009, at 12:36 e m Verkar som om min dator håller på att få spader. Måtte jag inte behöva formatera om eländet, det vara bara 6 månader sedan jag gjorde det sist och då förlorade jag alla sparade spel i Oblivion för tredje gången. Allt annat viktigt har jag på andra hårddiskar så det försvinner ju inte men att installera om alla program och fixa inställningarna….blir trött bara jag tänker på det.
Jag skrev en dikt om datorer som strulade en gång och den blev jättepoppis och hamnade överalltpå nätet. Den låg på Skrattnet länge, kanske till och med ligger kvar. Pontus Enhörning läste dessutom upp den i radio. Jag vete tusan vem som skickat in den men jag fick en liten chock när jag hörde den läsas upp.
Bäste Supporten!
Ni som vet vad man bör ta sig till
När datorn stannar och inte längre vill
Om hårddiskytan totalt tagit slut
och modemet inte kan/vill ringa ut
När programmet är för stort för minnet
När förtvivlan infinner sig i sinnet
Jag har gett min dator en redig smäll
Och använt cd-luckan som kaffekoppsställ
Cookies, säg vad är det för skit?
Kan man spara en fil med Ctrl+Alt+Delete?
Vad gör en åtgärd förbjuden?
Vad betyder de konstiga ljuden?
Det skramlar, tjuter och låter
Snart sätter jag mig ner och gråter
Vad händer om jag skriver ”format C”?
Snälla, svara snabbt om jag får be…
Mvh
Fel 632
Tjocka isterbuuuuuk!
Det var en kort men intensiv karriär som poet. Marcus Birro skulle ha varit stolt över mig. Hahaha! Nej troligen inte. Vad smal han blivit förresten. Orättvist! Jag träffade honom och Jonna på stan samma dag det var fest hos syrran och han kom och bar på Milo. Kände knappt igen honom. Han hade blivit väldigt smal sist vi sågs för ett år sedan men nu är han alltså ännu smalare.
Han skulle inte med på festen men det skulle Jonna. Och apropå det, hur kan Jonna se så himla fräsch ut ut fast hon varit sängliggande i ett år och sedan fött barn med allt vad det innebär. Sen dyker hon upp på festen och ser ut som värsta pinglan i skitsnygg klänning och superläcker frilla. Den lilla bitchen! Hehehehe!
Skulle ge mycket för att ha hennes hårkvalitet och de där stora vackra rådjursögonen.
Joanna ser också oförskämt bra ut fast hon är 3-barns mamma och fött barn ganska nyligen. Helt otroligt. Själv födde jag barn för snart 12 år sedan och jag ser fortfarande lika härjad ut. Graviditetskilona har fortfarande inte gått bort, faktum är att de har ökat på väsentligt. Jag väger ju för tusan mer nu än när jag var höggravid.
Denna väntan
Alltså seriöst, var är min kamera? Nu har de haft kameran på reparation i över en vecka (tror jag) och man tycker ju att de borde ha fixat den eller skickat en ny om den inte går att laga. Jag tror minsann att jag kommer avlägga en ganska bestämd visit på MediaMarkt imorgon när jag ska till Norrköping. Jag hoppas att jag inte kommer vara alltför irriterad men jag känner att ådern i tinningen börjar bulta bara jag tänker på väntetiden hos serviceavdelningen. Sist fick jag vänta 40 minuter och sen tog själv ärendet ytterligare en timme. Jag blev då försenad till mötet med Polisen för att anmäla firman ”jag-låtsas-ha-ett stort-företag-men-är-egentligen-bara en-ensam-liten-skit-som-blåser-folk” eller Kredittest (KT) som snubben valt att kalla sig.
Folk hör av sig och vill ha råd
De senaste 2 dagarna har jag fått mail av ytterligare 4 personer som blivit lurade och två nya personer har skrivit kommentarer om deras fall gällande KT. Kanonbra att ni hör av er, för jag får massor av material och bevisning emot KT. Skulle gissa att jag har material och berättelser från 25-30 personer nu.
Dagens planer
Ska på möte med Försäkringkassan och försöka reda ut trasslet med pengarna som de tydligen vill ha tillbaka och sen ska jag sätta mig och göra en ny webbdesign och skriva en artikel. Har ingen inspiration dock! Luften gick liksom ur när jag försökte installera alla program jag behöver för att göra ASP-webbsidor (igen) och datorn hängde sig och jag fick starta om 3 gånger.
Jag råkade få en överblick av hur mitt kontor ser ut och jag inser att jag måste framstå som en riktig nörd. Det är jag nog också men det kan vi väl inte låtsas om?
|
Copyright & Upphovsrätt
Allt material på Sachikoblog.com skyddas av såväl copyrighträtten och upphovsrättslagen. Du får inte kopiera bilder eller texter att använda på din egen blogg eller sajt utan skriftligt medgivande.
|
Senaste kommentarerna